Profeten Mohammad(S) och samfundet

För 1400 år sedan skickade Allah(SWT) en frälsare till mänskligheten. Han var känd för att vara en sanningstalande person med trovärdighet. Han skickades bland ett samfund som var karaktärslösa, följde hedniska normer och traditioner, och var nära avgrundens ramp. Mänskliga värderingar existerade inte hos dem, den rike berövade den fattiges rättigheter, den starka förtryckte den svage och kvinnan hade inga rättigheter alls. Fick man en dotter så var det skam och man begravde det nyfödda barnet levande. Det var i ett sådant samhälle som denna frälsare var kom till. Denna frälsare kom med mänskliga värderingar, moraliska principer och var en man med elegant karaktär. Denna frälsare var inget annan än Profeten Mohammad son till Abdullah (frid och välsignelser över honom och hans familj medlemmar).

Koranen säger kring Profeten(S): [3:103]” Ja, Han räddade er från randen av en flammande avgrund!” vidare säger Koranen att Profeten(S) sändes till hela mänskligheten som ett nåd till människorna, [21:107] ”Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.” Koranen säger vidare också: [68:4]”Du är välsignad med en stark moralisk karaktär.”

Profeten(S) fick tåla vad han fick tåla av smärta och smutskastning av människorna. De kallade honom för olika saker och förklarade krig mot honom. De ville att han skulle avstå från att förmedla sanningen. Men Profeten(S) vägrade och sade: ”Om de så skulle lägga solen i min högra hand och månen i min vänstra, skulle jag fortfarande inte ge upp spridande av Guds Enhet.” Konsekvensen av hans fasta ställningstagande för oss människor fick honom att lida mer, känna smärtan, sova med hungrig mage, sova på hård mark m.m. Han skadades så mycket att han själv sade: ”Ingen profet har fått utstå smärta och skada som mig.” Trots detta slutade han aldrig att tala till folk med vänlighet och respekt, och alla har vi fått höra dessa berättelser som reflekterade Profetens(S) moral och karaktär. Den heliga Koranen säger: [3:159] ”I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu [deras fel] och be Gud förlåta dem. Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom.” Continue reading