Shahid Dastghaib(RA)

Shahid Dastghaib(RA), författaren av böckerna Greater Sins, Qalbe Salem och andra underbar verk blev ombedd att skriva “risala amaliyah” (det praktiska brevet) som en troende kan följa. Han(RA) avstod från att göra det och sade: “Det finns flera sådana böcker (risalah amaliyah) som andra rättslärda skrivit, men kommer istället författa en bok som kartlägger de stora synderna inom islam.”

Sannerligen har denna lärd lyckats. Han skrev detta stora verk “Greater Sins” som kartlägger alla synder som vi människor kan tänkas göra. Boken är ett underbart verk och huvudsyftet med att just skriva om synder, är pga. när du avstår från att synda så kommer du att höjas i rank. Men när du syndar så sänks du. Därför jobbar man med att avstå från att synda och lär känna synden så är chansen större att höjas i rank.

I korthet måste det nämnas att avstå från synder är viktigare än att utföra goda gärningar.

Vägen till att uppnå sann frälsning

För att kunna uppnå sann frälsning så uppmanar vår Profet(S) och de ledande facklorna(A) att vi bör införskaffa wara (fromhet) i vårt liv. Vi bör absorbera wara mer och mer i vårt liv och, så att vi kan vara mottagliga till att se sanningens ljus och således se vårt mål klarare. Allama Majlisi(RA) säger att de finns fyra typer av “wara”, fromhet:

1. “Wara at-Ta’bīn”, vilket betyder att avstå från de förbjudna sakerna som är haram.

2. “Wara as-Salihīn”, som betyder att avstå från tveksamma saker, så att en kanske inte begår någon haram handling.

3. “Wara al-Muttaqīn”, som betyder att avstå från tillåtna saker så att man inte begår “haram”. Som t.ex. att prata överflödigt så att de leder till baktal.

4. “Wara as-Sādiqīn”, som betyder att undvika allt som inte är religiöst och inte har med Allah att göra, så att man inte ödslar sin dyrbara tid på meningslösa handlingar, även om det kanske inte är någon risk att begå en synd. [1]

[1] Al-Thunob al-Kabira, s. 26

Början mot en förändring

[audio: http://ungmuslim.nu/ljudfiler/borjanpaenforandring.mp3]

Ladda ner: Borjan.pa.en.forandring.mp3 (Höger klicka spara mål/länk som…)

Online föreläsning på Paltalk 2010-06-11

I Guds den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
Bismallah al-Rahman al-Rahim

Allahomma ajil li waliyaka al-Faraj wal afiyata wal nasr, wajlna men Khaira ansarih wa awanih wal mostashahid bayna yedeh.

Salam Aleikum kära bröder och ärade systrar och välkomna till denna föreläsning.

Sens barndom när vi skulle ta våra första steg så fick vi göra det själva, på egen hand. Våra föräldrar fanns som stöd och höll kanske om oss. Men oftast var det vi som ramlade ner, snubblade, slog oss, skadade oss för att sedan resa på oss gång på gång efter varje gång vi fallit. En sådan vacker bild. Redan vid sådan ålder uppenbaras en bild i människans liv och intellekt att vill vi göra någonting måste vi göra det själva. Ingen annan kan hjälpa mig, de andra är bara stöd men ingen tar steget förutom mig. Denna bild skapar hos oss redan från barndomen en motivation och en energi som får oss att vilja utforska saker och ting och göra det. Exempel många av oss har sett barn som tror att de kan gå på vatten genom att de ser olikheten i dess materia och vill gå på det eller varför inte när man vill lära sig cykla, då man kämpar och hur man gång på gång kör in i en buske eller vägg och de flesta av oss kanske minns inlines tiden eller när man skulle åka skridskor för första gången hur man fick kämpa.

Alla dessa saker och enkla händelser i våra liv säger en enkel mening vill du göra något så gör det själv. Men tyvärr så avtar oftast denna abstraktion från oss genom tiden då vi finner olika metoder och verktyg som för lättar för oss arbetet och minskar på svårigheten. Dessa verktyg är menade för att för lätta för människan och göra människans vardag lättare, så att han kan handskas med sin vardag på ett enklare sätt men faktum så har dessa verktyg skapat en lathet hos oss och stress. Ta till exempel teknik. Tekniken utvecklas varje dag för att göra människornas vardag enklare men faktum är att ju mer teknikerna utvecklas ser vi att stressen ökar eller att latheten ökar. De är inget fel på tekniken utan på dess användning.
Dessa verktyg har skapat ett beroende inom oss och ett behov, har man inte dessa verktyg till hands så upplever man någon slags handikapp eller paralysering. Jag menar hur många av oss kan leva utan sin mobil, data, e-post, tv, mp3 eller facebook?

Saken är att man har skapat en tillförlit på dessa verktyg, att de skall göra arbetet åt en. Man behöver inte göra något, de har skapat en lathet hos människan och fått henne att tappa motivation och istället fokusera på meningslösa saker. Jag ska ge ett exempel, de inget illa menat mot våra systrar men de är en lite tydligare bild på vad jag menar. Förr brukade hemmafrun diska, tvätta kläder, damsuga, laga mat och ta hand om barnen och dess uppfostran, ta hand om sin familj och sin man, skapa kärlek och disciplin i sin omgivning, be sina böner i tid och praktisera islam, allt detta. Jag kommer ihåg min mormor, Må Allah vara nåderik över henne och era döda, hon brukade vakna till fajr bönen, väcka hela familjen till bönen sedan villar hon efter fajr och vaknar för att göra frukost trots att hon hade barn och barnbarn som var stora, trots att hon hade en svärdotter så var det hon som gjorde frukosten, sedan byte hon om till barnen, klädde på min morfar och tog hand om honom, fixa lunchen och ha koll på tvätten etc. Hon administrerade hela huset på egen hand. Detta fram till henne sista andetag och död. Till dess att hon dog efter fajr, efter att hon hade väckt hela familjen till bönen. Men om vi ser nu på hur våra mödrar, systrar, fruar har det så är det stor skillnad, man har en diskmaskin som fixar disken och en tvättmaskin som tar hand om tvätten, man har en rörelse känslig dammsugare som kan gå runt hela huset och dammsuga. Man har en automatisk vagga för barnet så att man slipper manuellt vagga barnet etc. Alla dessa verktyg och trots det så hör vi kommentarer som ”jag hinner inte”, ”har fullt upp”, ”är trött” etc.  Till och med att man ber sina böner försent och ibland så hinner man inte be dem alls. SubhanAllah

Nu är inte ämnet ämnat åt att diskutera sådant utan jag vill komma till en punkt i denna introduktion och det att vi människor har blivit latare i vardagen eller är stressade. Vi har enligt oss så mycket att göra fastän det är verktygen som sköter vår administration. Om dessa saker skulle plötsligt försvinna skulle vi falla på minuten. Ett annat exempel är en bror som berättade att inom Kung Fu så brukade man gör x antal sparkar i luften för en viss speciellt trick, nu har mästarna inom Kung Fu minskat antalet sparkar för att människan har blivit så lat att hon inte ens kan göra det hon gjorde för. I allt detta så inser man en sak den energin och motivation som man hade i barndomen att göra arbetet själv har avtagit. Och när vi var små och ville förändra vår situation som att börja gå eller börja krypa eller börja cykla så gjorde vi det själva. Här inser vi faktumet är att vill vi skapa en förändring i vår vardag bör vi göra det själv och nu vill jag komma till ämnet. Continue reading