När Abbas föll ner från hästen till marken utan händer
möte hans bröst den heliga platsen
När Abbas föll ner från hästen
föll hashimeternas måne i stycken
När Abbas fölll ner från hästen
var det inte svärd eller döden han frukta
Abbas enda oro de var hur vattnet skulle nå Sakina.
Och hur Hossein skulle bli ensam
Från barndomen Abbas han lova
att Zaynab skall han skydda
från barndomen Abbas han lova
att Hossein inte skall känna på törsten
Nu föll Abbas handlös ner till marken
och Hosseins anlete ändrades
Zaynab som vid Hossein stod
Såg hur hennes broders anlete förändrades
Plötsligt såg hon hur Ali i Hosseins ögon syntes
Hossein likt en moder som förlorat sitt barn
Red hastigt mot Abbas när han föll
han hörde ropet som bröt hans rygg,
orden som ekade från Forats håll
”Asalam Alayka Ya Hossein
Mästare din Abbas vid forat ligger
En sista blick han önskar”
Hossein till Abbas kropp anländer
Vad han såg fick honom att falla ner till marken
Abbas känner doften av Hossein
Det var paradisets unga som anlände
Abbas ville från marken resa sig för att ta emot Hossein
Men hur kunde han utan händer.
Plötsligt kände han hur Hosseins heliga händer
Omfamnade hans blodiga huvud
Hossein hade kommit och sin broders huvud han la intill bröstet
Men Abbas, men Abbas, men Abbas
I sin reflektion han tänkte om en stund
Min mästare kommer falla
Vem kommer omfamna hans heliga huvud
”Nej, vid Gud är detta inte min moral och inte är detta vad Hossein kommer känna”, han tänkte.
Abbas sätter tillbaka sitt huvud ner i den heliga marken
där solens heta hade bränt den släta sanden men detta oroade inte Abbas.
Hossein såg detta och förstod sin broder
Trogen var Abbas i sista stunden och till sin broder ville han känna sympati
Hur kunde Hosseins huvud i sanden den ligga och Abbas huvud i Hosseins famn den njuta
En sista önskan hade Abbas från i sitt hjärta
Att Hosseins anlete få betrakta
”Min mästare en önskan mitt hjärta har att beskåda dit vackra ansikte,
du var det första som mitt hjärta beskåda när jag till livet kom och det sista som jag vill se”.
Hossein, O’Hossein vilket brustet hjärta han nu hade
Med en blick såg han på Abbas
i ena ögat hade pilen fastnat
Och den andra av blodet var översvämmat
Med sitt hjärta och rinnande tårar torkar Hosseins bort blodet
Och deras blickar möte varandra.
Vilken långstund de kände
Nu fanns inget, nu kände Hossein inget, nu kände Abbas inget
Nu var det bara Abbas’s och Hosseins ishq som kändes
Dessa blickar plåstra om Abbas’s sår,
dessa blickar plåstra om Hosseins brustna hjärta
O’Vad tiden var kort och Hossein hade en önskan innan Abbas skulle bort
”Min broder” sa Hossein ”En sista önskan din bror har, sens barndom ordet mästare från din ljuva tunga den kom men aldrig broder Hossein kallade du mig, innan du till kärlekens flod lämnar mig, vill jag höra ett sista ord. Min broder Hossein vill jag höra”
O’Vilken stund de var och Abbas med alla sår sade ”Min broder Hossein…”
Abbas lämnade livet och till Barzakh han kom
Ett glas var väntat från Profetens hand den kom
Abbas var utan händer och Profeten ville Abbas törst släcka
Men han såg Abbas anlete var bekymrat
”Min son vad är det som uppjagar dit hjärta” kom en mild röst från Profetens mun
Blygsamt med huvudet böjt svarade Abbas ”Hur kan jag dricka och Hosseins hjärta av törst den vissnat ut”.