En fråga som jag har fått och som verkligen börjar bli lite tjattig trots samma svar varje gång, därför har jag tänkt ta och besvara den.

Frågan som jag fått är:

Vilka är viktigast anser du av Sahaba (kompanjoner), Profeten Mohammads(S) eller Imam Hossseins(A)?

För det första ärbara syskon så är jag ingen lärd person som har nått en hög rank inom den islamiska kunskapen så mitt svar kommer delvis basera sig av det lilla jag läst och hört samt av det som är logiskt.

Vi kan inte säga att Profetens(S) sahaba är viktigare än Imam Hosseins(A) sahaba och vice versa för båda två hade olika roller vid olika viktiga tillfällen. Profetens(S) riktiga sahaba som stod vid hans sida och krigade vid hans sida och stupade i slagen som martyrer vid hans sida kan vi inte säga är oviktiga.

Dessa personer som dem flesta av dem var unga och i början av sitt liv kämpade för islam och för Gud och kämpade med Profeten(S) tills de stupades i Guds väg. Visa av dem krigade till och med mot sina bröder för islam, andra lämnade sin bröllopsdag för islam, andra lämnade sin rikedom och status för islam som exempel Musab ibn Umair och Handhala etc. Alla dessa dog och stupades i martyrskapets väg för Islam och för Gud.

Detsamma gäller Imam Hosseins(A) anhängare, islam fördärvades och förvanskades av det ummaydiska styret, de så kallade islamiska kaliferna spred fördärv bland muslimer och började ändra i Profetens(S) hadither och livsstil. Islam nådde en sådan punkt att islam endast existerade som namn och inget annat och därför reste sig denna lila skaran av de trogna kompanjonerna till Imam Hossein(A) och stred för islam och för Gud tills de stupades i martyrskapets fana. Dessa lämnade allt vad de ägde, de visste deras öde, de var bara 72 stycken mot en arme på minst 18 000 man. De visste att de skulle stupa i Guds väg men trots detta så ändra de sig aldrig, de var personer av fastbeslutsamhet, personer vars sinne och hjärtan var sjunkna i Guds kärlek. De var bestämda att göra denna revolution tills sista droppe och lät inte sin ledare, Imam Hosseins(A) stupas framför dem. De var genom dessa hjältar som islam fick tillbaka sitt glöd och styrka. Sannerligen lever deras revolution ännu och är som ett evigt ljus, varje år och dag som går ser vi att fler får höra och följa denna mäktiga osläckbara revolution. När Guds bevis(Hujjato Allah) Imam Mohammad al-Baqir(A) säger i Ziyarat Ashura (som finns på svenska i Duaa.se):

O min Herre och Gud; bevilja mig Imam Hosseins(A) förböner på Domedagen, och låt mig stadigt följa Imam Hosseins(A) och hans kompanjoners fotspår, de som offrade allt de hade för Imam Hossein(A), frid vare med honom.

Då bör man sannerligen förstå vilka dessa kompanjoner är och vilken högställning de har inför Gud.

Därför kan man inte urskilja dessa från dessa, då båda hade vid olika tidpunkter speciella roller och uppgifter.