En inlevelse i Karbalas Revolution

[audio: http://www.ungmuslim.nu/ljudfiler/eninlevelseikarbala.mp3]

Ladda ner: En.Inlevelse.i.Karbalas.Revolution.mp3 (Höger klicka spara mål som…)

Online föreläsning på Paltalk 2009-12-15

I Guds den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
Bismallah al-Rahman al-Rahim

Allahomma ajil li waliyaka al-Faraj wal afiyata wal nasr, wajlna men Khaira ansarih wa awanih wal mostashahid bayna yedeh.

Imam Ridha(A) sade: ”Med den väntade ankomsten av månaden Muharram, kunde aldrig min fader Imam Kadhim(A) ses skratta; dysterhet och sorg kom över honom under de tio inledande dagarna i månaden; och när den tionde dagen kom, var det dagen av tragedi, bedrövelse och sorg för honom.”

Salam Aleikum mina ärade bröder och systrar i tron. Vill börja med att beklaga sorgen på minnet av martyrernas mästares bortgång. Vi börjar med att ni skickar Salawat över Profeten och Hans familj.

För ett par dagar sen gick jag tillsammans med några bröder till kyrkogården. Vi hade planerat att åka dit vid 12 tiden på kvällen för att hälsa på de troende muslimerna som dött. De var kallt och frosten syntes på bilarna, temperaturen var vid minus grader. Vi bestämde därför att ha på oss varma kläder för att inte frysa. När vi väl samlades och åkte till kyrkogården så körde vi en lång bit förbi icke muslimers gravar, det enda man kan kunde se var ljusen från lyktorna som lyste på varje grav. De var fyllda med lyktor. Tänk er en stor kyrkogård och de mörkt och vid varje grav finns en lykta. När vi väl kom till muslimernas gravar som låg lite enskilt var det tyvärr inte så ljus och fyllt med lyktor. Vi steg av bilen och gick runt bland dessa gravar, många av de var så unga tills slut stod vi framför en grav till någon bekant och reciterade koranen för och tände ljus för honom de närliggande gravarna.

När vi stod där sade en av bröder: Gud, vad dystert och ensamt det känns, tänk er mina syskon vi har på oss massa kläder som värmer oss men ändå så fryser vi. Tänk er på den person som ligger 2 meter ner under jorden hur han har det, han har knappt något på sig förutom det vita tyget som man blir insvept i [i]kafan[/i]. Sedan så är man där i den ensamma mörka och kalla graven. Man är där fram tills domedagen, vi kan inte ta med oss något eller någon dit, dem som älskar oss går sin väg och lämnar oss. Våra barn blir upptagna med livet, frun också, våra förmögenheter ärvs och delas. Helt enkelt är vi där ensamma, tänker er hur bedrövlig han som ligger där nu har det, han får kanske ett besök varje vecka och som varar högst 1 timma sen går man hem och han är åter där ensam de resterande 23 timmarna. Som koranen säger: [2:18] döva, stumma och blinda finner de ingen väg tillbaka.

Vi är där och det har blivit ett faktum. Vi är där fast kedjade till vår grav, främlingar i vårt nya hus, Detta är slutet för oss alla, 2 meter under jorden.

Men, sade brodern dem som har handlat i sitt liv och gjort goda handlingar och gärningar är i ett friare tillstånd, dem kan gå ut från deras gravar till en begränsad gräns, ju mer goda handlingar du har gjort så får du större yta att röra dig på. Självklart så måste dessa handlingar uppnå ett visst kriterie, att de skall vara för Gud, med ren avsikt endast för Honom. Visa får till och med äran då att träffa och vara med awliya (Guds vänner) under denna period som kallas för Barzakh.

Brodern fortsatte och sade: Mina syskon det finns till och med en högre höjd som man kan uppnå och det är att låta sig i detta liv inte vara påverkad av detta flyktiga liv och inte ha några förbindelser, frestelser till det dvs. att redan i vårt liv låta vårt nafs(jaget) lämna detta liv. Det vill säga separera oss från våra själar redan vid detta liv så att vi själsligt är hos Gud, så att vi lever i kärlek, i ett tillstånd där kärlek till detta liv inte finns kvar i våra hjärtan, där vi har förintat oss i Guds kärlek istället så att detta liv endast är för Gud. I denna grad kommer vi kunna nå högre höjder och våra gränser kommer vara obegränsade. Avslutade brodern.

Mina syskon dem flesta av oss är i glömska idags läget, vi ha inte förstått att detta liv är tillfälligt och inte permanent, vi har glömt att detta liv har en viss kort livslängd som blickar förbi och sedan separeras vi från allt. Vi har inte fattat att detta liv är primilärnät ännu, vi vet men vi inser inte det. Våra mål är låga och korta, vi tänker kortsiktigt och inte långsiktet, vi tänker hastigt och snabbt utan visdom och kunskap. Vi yttrar oss okunnigt men tro oss veta om vad vi talar om. Mina syskon vi lever i ett undanflyktigt liv där vi glömmer att döden jagar oss och vi försöker glömma den genom meningslösa handlingar detta liv för att uppehålla oss, vi lever i ett liv som är helt enkelt mållöst. Våra mål i detta liv är korta och sötman av målen är kortvarigt istället för ett oändligt mål med en sötma som inte kan ta slut.

Som är motsattsen till vad karbala egentligen handlar om, Karbala är oändlig kärlek, karbala är oändligt uppoffring, karbala är en oändlig revolution och framför allt karbala är ett oändligt mål, ett mål som bara de ädla väljer att ha.

När Hurr ibn Yazid al-Riyahi tillfrågades på Ashura dagen av sina anhängare vad som hade drabbat honom, varför han är så orolig och förirrad så sade han; “Jag finner mig själv mellan helvetet och paradiset, jag måste välja mellan de, och vid Allah(SWT), jag skall ej välja annat än paradiset, även om jag skulle skäras till bitar eller brännas till stoft!”

Vad talar Hurr egentligen om här kära syskon, vad vill han säga till oss? Hurr ställer sig framför två mål. Ett oändligt mål eller en kortvarigt och flyktig mål. Men vad är det oändliga målet som Hurr prioriterade? Vad hade dem andra av Ashuras hjältar för mål? Vad var det för mål som enade alla i Imam Hosseins(A) sida så att de resulterade till en revolution som inte tiden bevittnat liknande. Vilket tillstånd levde Ashuras hjältar i? Vad var det för drivkraft som fanns inom dem som fick dem att säga: [i]Om jag mördades O’Aba Abdullah och styckas i tusen bitar och sedan bränns och sedan blåses min aska ut och detta händer mig 70 gånger kommer jag aldrig att lämna dig.[/i] Allahu Akbar, Vad var det som fanns bakom denna drivkraft.

Syskon som de flesta av oss vet så var de bakomliggande faktorerna till revolutionen redan efter Profetens(S) bortgång, då Saqifa sammanträdet ägde rum och sedan fortsatte processen med att ifrån ta Imam Ali(A) hans ledarskap och Ahl al Baits(A) rätt och sedan attackera dem och bränna deras hus till den grad att man bröt Seyyeda Fatima al-Zahras revben och som efter en korttid dör pga. det, hon dog redan vid 18 års åldern. Imperialismens hunger fortsatte till Imam Alis(A) kalifat som han åter fick efter 25 år och konflikten med Muwiya och Imam Ali(A) som senare fortsatte under Imam Hassans(A) kalifat hade utvecklats ännu mer. Tills dess att Guds bevis Imam Hassan(A) lämnas ensam och hyckleri ökar till den grad att man attackerar Imam Hassan(A) och knivhugger honom och Imamen tvingas att göra ett fredsavtal med Muwiya som egentligen visade sig vara islams räddning från korruption.

Muwiyas avvikande från fredsavtalet under och efter Imam Hassans(A) liv ökade förtrycket i det islamiska samfundet, en person som inte tror på islam, en hycklare, en alkohol beroende person som lyder sina frestelser som ett djur utan att kunna behärska dem, som har dansör kvällar och ceremonier och som inbjuder fördärv i det islamiska samhället, som inbjuder muslimerna till fördärv och deras ungdomar fördrävas. En person som inte har någon existens för att kunna tillhöra islam. En person som förvandlade halal till haram och haram till halal och muslimerna accepterade detta i ett förtryck och tystnad, i en rädsla och feghet. Denna person tillsattes som islams kalif, ledare och detta var Yazid ibn Mowiya. Han korrumperade islam inifrån genom islams namn då hans förfäder inte kunde göra det utifrån genom krig i Badr, Hunayn och Uhod etc. Han lät fabriceringen av hadither spridas överallt.

Islam och det gudomliga budskapet var på väg att existera som bara namn. Nu krävde han trohetsed från tre personer annars skulle han mörda dem, bland dem var Imam Hossein(A), de andra två gick med på det. Men Imam Hossein(A) vägrade ge trohetsed till honom och sade: En person som mig gör inte biy’a till en person som Yazid, är alkohol berusad. Samtidigt så hade han fått över 12 000 brev från Ahl al-Kufa som bad honom att komma till dem och ledda dem som deras ledare mot Yazids förtryck, de var faktis dem enda som skrev och vågade göra det.

Imam Hossein(A) reste sig därför och marscherade med sin familj och vänner till Mecka för Hajj från Medina. I Mecka gav Yazid en order att ändå om Imam Hossein(A) var vid Kaba så döda honom och låt hans blod spillas. Som respekt och vördnad till Kaba valde då Imam Hossein(A) att lämna Mecka så att de inte blir blodbad där. Han lämnade då Mecka dagen innan Arafat dagen i riktning mot Kufa. Han stoppas på vägen av Hurr ibn Yazid al-Riyahi och leddes till i en plats som heter Karbala. Dem anlände den 2:a Muharram, den 7:e Muharram förbjöds dem från att dricka vatten fram tills den tionde dagen, dvs. Ashura dagen där den sorgliga tragedin ägde rum. Jag har inte mycket tid att gå genom allt detaljerat som ni ser för jag vill inte glida ifrån det egentliga syftet med föreläsningens ämne. Därför så hänvisar jag er att läsa boken Ashuras hjältar eller läsa på karbala.se där ni har det mer detaljerat.

Imam Hosseins(A) revolutionen började egentligen från hjärtat från utgångspunkten som kallas marifa, det vill säga kunskapen om Gud, från en oändlig kärlek till ett oändligt mål, med ett starkt beslutsamhet. Därför kan vi läsa att den själsliga delen av revolutionen, det vill säga den irfaniska delen började från Imam Hosseins(A) Dua Arafa. Dua Arafa visade sig vara teorin och Karbalas revolution var praktiken,handlingen, komplitteringen av teorin. Imam Hossein(A) inledde Dua Arafa med dessa ord och betona dem starkt:

O Gud, låt mig få frukta Dig som om jag såg Dig,

Varför inledde Imamen med dessa ord? Jo för att, det oändliga målet som Imam Hossein(A) hade var Allah, Allah är den Evige och Allah är den Absoluta Existensen. Så Imam Hossein(A) ville säga oss att det enda oändliga målet som finns är Allah och det är faktum det enda menningen med skapelsen är att ha Allah som mål eftersom Han är det verkliga målet som existerar och är värt att ha. Och för att nå till Allah så behövs det kunskap om Honom, den kunskapen kommer således skapa en kärlek till honom och den kommer ge upphov till fruktan för honom. Denna fruktan kan därför endast kännas genom att man känner och upplever att Allah ser en. Och Detta behöver man bekräfta.

Gudsfruktighet och att frukta Allah kan delas i två grupper:

1. Angående första gruppen säger Koranen(35:28) Ingen av Hans tjänare utom de som har kunskap fruktar Gud.

Dessa är inte bara dem lärda som menas här utan också allmänna personer som har kunskap, man kan till exempel finna personer som inte gått till skolan men ändå har en viss kunskap. Denna grupp har en frukta, men denna frukta är för [b]Allah[/b] och [b]hans skapelser[/b]. Det vill säga dessa upplever att de kommit till insikt om deras Jag(nafs), genom reflektion och logik, eftersom Profeten sade: [i]Den som känner sig själv känner sin herre.[/i] Men verkligheten så har dessa inte lärt känna sitt sanna jag. De glömde det verkliga jaget när de fastande i deras fundering och logik om deras jag och glömde Gud i sitt sökande om sitt verkliga jag, utan dem fick istället insikt om ett falskt jag och inte om det verkliga jaget och Koranen säger: [59:19] Var inte som de som glömmer Gud och som Han låter glömma själens [välfärd]; det är de som har förhärdat sig i synd och trots.

Dessa har tänk så mycket på sig själva att när man ber dem att stödja och supportrar muslimerna i krig och så kommer dessa att tänka endast på sig själva i sin rädsla och tappa då sin beslutsamhet.

Koranen säger: 3:154 medan andra som främst bekymrade sig om sitt eget väl tänkte oriktiga [och hädiska] tankar om Gud, [tankar som hade sin rot] i avgudadyrkans okunnighet, och de frågade [sig]: “Hade vi över huvud taget någon del i beslutet?”

Detta upptagna jaget har därför lagts inom gränser att bara dem som har kunskap om Gud fruktar honom men det betyder inte att de fruktar endast för honom. Men den andra gruppen då

2. Angående den andra grupper säger koranen att de [i]”..som fruktade Honom och inte fruktade någon annan än Gud.” [/i] Dessa har den verkliga egenskapen om fruktan och gudsfruktighet och inte någon annan grupp. Och Dessa fruktar endast från Gud och inte någon annan. Därför säger hela versen:

[33:39] de som [för människorna] förkunnade Guds budskap och som fruktade Honom och inte fruktade någon annan än Gud.

Dessa är likt Profeten och Imamerna och Guds vänner i deras Gudsfruktighet, dessa har inte endast bara fruktan som deras Irfan, utan de har beslutsamhet involverad i den. Den första gruppen kan upplevas som irfanisk och har en relation med Gud men faktum så saknar dessa beslutsamhet. Båda verserna är monoteistiska men ändå så delar dem upp monoteism i två grupper. De är det som specificerar den andra gruppen. Denna beslutsamheten ger upphov till att man inte är rädd från någon annan än Gud, i vilken situation som helst. Och detta kan ses hos Imam Sajjad(A), trots att han var fast kedjad, fångatagen, plågad, full med sorg så stod han där i Sham och skakade om Yazids tron och talade som Imam Ali(A) i Kufa.

Två levande bevis som finns i dagens läget är Hizbollah som mot alla beräkningar krossade Israel genom att de förlitade och fruktade endast från Gud inte från någon annan, dem segrade tack vare sin Gudsfruktighet och beslutsamhet, samma sak gäller Iran i Kriget mellan Irak, där folk strömmade mot fältet och fruktade inte USA eller Irak och dess Allierade utan endast Allah och det var det som fick folket att marschera mot fronten. Gemensamt i båda tillfällen hade Hizbollah och Iran segrat tack vare deras Gudsfruktighet och beslutsamhet och där inte var rädda för Saddam, Israel, USA eller väst trots all odds om förlust och besegring. Tyvärr har vårt muslimska samfund tappat sin beslutsamhet idag och är omringade av sin rädsla som försvagat samfundet idag och lett dem till att acceptera förtryck och orättvisa som sker i världen.

Vidare så lever dessa riktigt Gudsfruktiga i ett tillstånd av kärlek, Ashq och passion, att de uppoffrar allt för Gud och islam utan att tveka en sek, de har låtit Guds nöje ta över deras, de fruktar Gud för Gud och inte för hans eld. Deras hjärtan blir då heliga platser, moskéer som åkallar Allah. Och på detta viset är de belåtna med vad Gud har tillskrivit för dem.

Och detta var denna faktorn som fick Imam Hossein(A) att insistera i att inte göra trohetsed till Yazid eftersom han inte fruktade en hycklare som Yazid detta inte som dem andra som fruktade Gud men var rädda för Yazid. Imam Hossein sade då: [i]”Om jag inte hade någon plats i detta liv och inte heller ett skydd skulle jag fortfarande inte ge Yazid min biya (lova honom torhetsed)”. [/i] Imam Hosseins(A) levde i ett tillstånd fullt med Kärlek, han var ett Gudomligt instrument, som en flöjt som Allah var den som blåste i. Han var beredd att uppoffra allt för sin älskade. Han blev en levande manifestation av Guds attribut.

När vi säger att Imam Mahdi(A) är Guds Seende Öga, (Ein Allah Nadira), och Guds Hörande öra,( Ith Allah al Sama) så var Imam Hossein(A) också detta. Och detta var det som gjorde Imam Hosseins(A) kompanjoner så kärleks fulla och förälskade till sådan grad att de skrek ut, “Hosseins kärlek har gjort mig till en galning”, Och det är det som Hurr menade med att han inte väljer mellan Paradis och Helvete, dvs. att han insåg att Guds Bevis och manifestationen av hans attribut, Guds Seende Öga var framför honom. Hans inre revolution som krossade hans jag när han reflekterade och sökte sanningen om sitt jag utan att glömma Allah eller hamna i glömska fick honom att välja den sanna Gudsfruktan där han inte fruktade någon annan än Gud och således hamnade han i Imam Hosseins(A) läger och ledd. Hurr kände då en extrem kärlek som omfamnade honom och hans hjärta han tappade allt som var betydligt för honom i detta liv, hans mål var inte längre något i detta liv utan hans mål var Allah, det var därför som han bad Imam Hossein(A) att gå ut och kriga så fort han bad Imamen(A) om förlåtelse och ånger för sitt tidigare handlande. Och det var då han förverkligade sitt tal när han sade: [i]”..jag skall ej välja annat än paradiset, även om jag skulle skäras till bitar eller brännas till stoft!” [/i]

Hurr valde frihet, de frias dyrkare, att dyrka och frukta Allah för att han är Allah, för att Han är värt att dyrkas. I denna stämning och rytm levde alla Imam Hosseins(A) kompanjoner och när de gick ut i Jehad fanns inget annat i deras hjärtan än Gud, endast Honom(SWT). Och de nämner Imam Sajjad i sin Dua Ahl al Thogor då han säger[i]:.”..Och gör hans tänkande och hågkommande, Hans avlägsnande och hans kvardröjande, Vara i Dig och för Dig!.[/i]

Dessa kämpar när det gick ut så fanns inget betydelse fullt i deras hjärtan från detta liv, det känner inget för detta liv. De är fysiskt närvarande men själsligt är de hos Gud. Sådan bild kan vi se när exempel Muslim ibn Uwsaja föll och Habib ibn Modather kom till honom och bad honom att testamentera, det enda han sade var, [i]”Jag testamenterar dig honom”[/i] och pekade på Imam Hossein(A), Imam Hosseins(A) var kärleken som de drogs till för nå Allahs nöje och belåtenhet. En annan verklig bild är Imam Khomeni(A) efter att den islamiska revolutionen i Iran segrat och tillfrågades han, vad han kände, så sade han inget. Han hade ingen känsla som existerade för detta liv utan endast för Guds nöje.

Så levde Imam Hosseins(A) kompanjoner i denna stämning och rytm och det var därför när Imam Ali(A) var på väg mot Siffin som han stannade vid Karbala. Han klev av sin häst och bad två roka och sedan sade han(A): “[i]Här händer det…[/i]”, Då frågades han, “[i]Vad är det som händer här?” [/i] Han svarade: [i]Här stupar de älskade (Ashiqin) [/i]

Mina syskonen under föreläsningens gång så ser ni självklart nu att den andra gruppen som är de sannerligt Gudsfruktiga har både politik och andlighet som koppling och när de då tappar politiken tappar de sin beslutsamhet och blir av den andra gruppen som fruktar Gud och hans skapelser.

Detta är därför som Imam Khomeni(A) säger att man inte kan urskilja politik från religionen. Tyvärr fruktar fler talet muslimer inte bara Allah utan också politik dvs. USA, Israel, etc. etc. och när man talar om politik så blir de rädda och istället för att tala om sina fiender så attackerar dem sina syskon för att de arrangerar sig i politik. Man tar ut sin ilska och feghet på sina syskon istället för mot sina fiender. Genom denna föreläsning hoppas jag också att ni förstår hur Imam Khameni(HA), Hur Ahmedinejad och Seyyed Hassan Nasrallah och hur hela Wilayat al-Faqih egentligen ställer sig. Dvs.. fruktan skall inte vara för USA eller väst eller för någon annan stormakt utan fruktan skall endast vara för Allah och det är detta som Imam Khomeni(A) testamenterade i sitt testamente att vi skall opponera oss mot dessa stormakter och inte vara rädd för någon utan Allah (SWT).

Slutändan är frågan nu till dig och mig:

Hur ställer vi oss? Imam Mahdi(A) är samma sak och person som Imam Hossein(A) är du förberedd? Kommer ni ihåg min kyrkogårds berättelse i början, hur vill vi ha det syskon? Vill vi sträva mot en oändligt mål eller ägna oss till våra världsliga, preliminär mål? Vem är det som bör agera då, är det Imam Mahdi(AJ) som behöver agera och röra sin Gudsfruktighet och beslutsamhet mot oss eller är det vi? Han väntar, men vad väntar vi på? Våra liv rinner ut och vi har inte bestämt oss. Det är som när man skall ta tåget eller bussen. Missar vi den tiden som stor angiven i tidtabellen kommer den inte tillbaka, hur mycket du än klagar, ber eller bönar. Medans vi är hemma och kammar till oss noga och kollar oss i spegeln tusen gånger så åker bussen och lämnar oss. Spegeln är din nafs som du är upptagen med hela tiden, bussen är livet, och Imam Mahdi(A) är på bussen. Kanske ett grovt exempel.

Ashura existerar och Karbala finns också, men var är kämparna och kompanjonerna? När skall vi uppleva Karbala i hjärtat, i tanken, på vår vardag, i vårt blod, i samhället, helt enkelt överallt och hela tiden i vår vardag?

Imam Hossein(A) implementerade den teorin han sade i Duaa Arfa när han var i Karbala och han fullbordade och bevisade för hela mänskligheten att andlighet och politik är i samma hand. I hans expansionsrika djupa kärlek till Allah utropade han:

”Om min morfars religions endast kan räddas genom svärdet kom då, O’svärd och ta mig”

Och när han frid vare över honom föll sade han ”Ilhahi Ridhan bi Ridhak”, Mitt nöje ligger O’Allah ligger i ditt nöje.

Nu mina vänner vart ligger dit nöje, du och jag som gråter för Imam Hossein(A) var ligger vårt nöje. Idag ekar Imam Hosseins(A) rop:

”Om min morfars religions endast kan räddas genom svärdet kom då, O’Svärd och ta mig”

Profetens(S) religion skärs idag i stycken och bitar, muslimerna lever idag i förtryck
och orättvisa, vi ger företrädde till USA och väst världen och de otrogna att bomba muslimerna och slakta dem, senast var i Yemen, då den ockuperade Hijaz, det vill säga Saudi Arabien gav företrädda till Amerikanerna bomba Houthis, Houthis som blivit bombarderade och flera massaker har ägt rum där, inte nog med att Saudiarabien, Jemen och Jordanien bombar dem, så tillkallar man USA för att kompletterade deras avskyvärda handling.

I Irak så sker det fler talet bombdåd varje dag, I Afganistan samma sak. Palestina och Gaza blöder fortfarande. Och nu vänder man sina blickar mot Iran. Muslimer våra kvinnor och systrar är fängslade och torteras, våra kvinnor och systrar våldtas, vår heder, vår ära nedtrampas, Profeten(S) utmålas och attackeras hela tiden. Våra barn och gamla slaktas. Vart är vi? Karbala ropas på dig och mig?

Inte nog med det så utmanar visa muslimer krig mot Iran, mina syskon, märka mina ord, betona dem och lyssna noga, om Iran attackeras ”nathu billah” och ockuperas så vid Gud den som skapade himmeln och jorden så kommer islams fackla att slockna kraftigt. Islams hjärtat och styrka är inte i Egypten, Irak, Saudiarabien, Palestina eller Libanon eller någon annat muslimsk land, islams hjärta och styrka är idag Iran. Det är tack vare den islamiska revolutionen i Iran som Islam har behållit sin ära och röst hörd annars se själva vem hjälper Palestinierna och Libanerna, istället för att hjälpa Palestina stänger Egypten sina gränder, istället för att stödja Libanon uppmanar Saudiarabien Hizbollah att lämna sina vapen. USA:s baser vart finns dem? Dem finns i Saudiarabien, Qatar, dem finns och skyddas av muslimerna. När den islamiska revolutionen segrade så slängde man ut alla dessa.

Tänk er person som dödar din syster, våldtar din mor, slaktar dit barn och far och bror, tillfånga tar din dotter och sedan skyddar du dem? Så är vår situation idag? Var väntar vi på…Vill vi ha fatwa, vill vi ha Imam Mahdi(AJ)…låt oss visa för Imam Mahdi(AJ) att vi är värdiga att vara hans anhängare, ändå om vi stupar och dör, vi har ändå chansen att vara med honom säger vi inte i Dua Ahd:

O min Herre och Gud; om döden skiljer mig och han åt, en död som händer (drabbar) alla Dina tjänare, väck mig då ur min grav medan jag är insvept i min kaffan, det vita tyget (som täcker de döda)

Eller tror vi inte på dessa ord mina syskon?

Lägsta grad vi kan nå mina syskon är att vi inte nekar det som händer muslimerna i våra hjärtan.

Imam Ali(A) säger: Den första Jihad som kommer ifrån tas av er som är en Jihad är Jihaden med era händer, sedan med era tungor, sedan i era hjärtan och om han då i sitt hjärta inte påbjuder det goda och förbjuder det onda och inte känner igen det, så kommer hans hjärta vara upp och ner vänt.

Imam Hosseins(A) efter att han såg vad som höll på att hända med det muslimska samfundet, planerade han att lämna Medina marschera med mot Mecka. Han förberedde familjen medina borna som det var dagen som Profeten(S) lämnade livet, Imam Hossein(A) gick till farfar Profetens Mohammads(S) grav. Han tog farväl honom och gick sedan förbi sin moders grav, han lämnade kära platser. Sedan skulle lämna Medina kom hans sjuka datorn Fatima al-Alila. Pga. hennes sjukdom så fick stanna kvar, så sade fader låt mig gå med dig, henne faders sa nej min dotter du är sjuk, hon sade låt Abdullah, Ali Asaghar stanna med mig, Imam Hosseins(A) sade då till henne nej, han behöver sin moder…Ali Asghar han har större uppgift i Karbala, Ali Asghar kommer ha en flamma i Alla troendes hjärtan. Sedan så gick ut marscherande mot Mecka och när fick veta att i Mecka att de planerade lönnmörda så valde a vörda och inte blodet rinna där, därför säg mot Kufa. På vägen stoppades Hurr, som ledde honom till en mark. När Imam nådde karbala, slutade hästarna och kamelerna att gå, Imamen frågade efter namnet till detta mark, han fick svar detta land är Nainawa, hans sade har den ett annat namn, de sade Forat, han sa nej ett Annat, han fick svaret Karbala. Han sade här skall vi stiga av, som morgon dagen kommer Imamen att anlända till Karbala. Men vad hände med Ali Ashgar på den tionde dagen.

När Alla Imam Hosseins(A) kompanjoner stupats kom Seyyeda Sukaina med barnet till Imam Hossein(A) sägande fader kan ge vattnet till detta barn.
Azaa

اَللّـهُمَّ اِنّا نَرْغَبُ اِلَيْكَ في دَوْلَة كَريمَة تُعِزُّ بِهَا الاِْسْلامَ وَ اَهْلَهُ ، وَ تُذِلُّ بِهَا النِّفاقَ وَ اَهْلَهُ ،

O min Herre och Gud; vi längtar, ivrigt, att i [hans] goda, rättvisa, och era, skall DU Väcka Islam och stimulera dess följare, Och förnedra och förödmjuka bedragarna och deras Dubbelhandlande,

وَ تَجْعَلُنا فيها مِنَ الدُّعاةِ اِلى طاعَتِكَ ، وَ الْقادَةِ اِلى سَبيلِكَ ، وَ تَرْزُقُنا بِها كَرامَةَ الدُّنْيا وَ الاْخِرَةِ ،

och Inkludera oss bland de som bjuder in människorna till Din lydnad, och led Dem på Din välsignade väg, och ge oss det goda av denna värld och den Kommande världen.

أَللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّد وَآلِهِ، وَحَصِّنْ ثُغُورَ الْمُسْلِمِينَ بِعِزَّتِكَ، وَأَيِّدْ حُمَاتَهَا بِقُوَّتِكَ، وَأَسْبغَ عَطَايَاهُمْ مِنْ جِدَتِكَ
O min Herre och Gud, skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans hushåll Ahl al-Bait(A); och befäst muslimernas gränser genom Din Mäktighet, och ge Ditt stöd till dess försvarare genom Din styrka, och var frikostig mot dem genom Dina gåvor och Din rikedom,

إِلَهِي هَبْ لِي كَمَالَ الانْقِطَاعِ إِلَيْكَ
Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
وَ أَنِرْ أَبْصَارَ قُلُوبِنَا بِضِيَاءِ نَظَرِهَا إِلَيْكَ حَتَّى تَخْرِقَ أَبْصَارُ الْقُلُوبِ حُجُبَ النُّورِ فَتَصِلَ إِلَى مَعْدِنِ الْعَظَمَةِ وَ تَصِيرَ أَرْوَاحُنَا مُعَلَّقَةً بِعِزِّ قُدْسِكَ
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

Wa Hamdullah Rabi al-amin wa salat ala Mohammed wa alihi Taherin.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *