Fatima Zahras(A) historiska tal

En av mina favortit tal är Fatima Zahras(A) efter hennes faders bortgång, då Abu Bakr hade infört ekonomiska sanktioner mot Ahl al Bayt och ifråntagit deras rättighet som Khums och Fadak och det viktgaste av allt det islamiska ledarskapet. Talet har översatts av Den Väntades Vänner och finns i boken Fatima Zahras(A) liv av Allamah Baqir Qarashii.  Här nedan följer talet, rekommenderar den stark!

Fatimah Zahra(A) kunde inte förbli likgiltig inför Abu Bakrs bemötande, hon bestämde sig att en gång för alla visa att hon hade rätten på sin sida. Hon höll ett enastående tal i Profetens(S) moské där hon talade ur hjärtat om de orättvisor som hon och hennes familj fick utstå efter Profetens(S) bortgång. I detta historiska tal visade Fatimah Zahra(A), blott nitton år, att hon sannerligen var Profetens(S) dotter. Med sitt tal visade hon att hon var och är Mästarinnan för all världens kvinnor, hennes retorik var den av visdom och uppriktighet, hennes karaktär och framträdande påminde folket om Profeten(S).

Det framförda talet har enorm vikt vilket resulterade i att anhängarna av Ahl al-Bait(A), med andra ord shia-muslimerna, tvingade sina barn att memorera talet utantill såsom muslimer vanligtvis memorerar Koranen utantill.

Fatimah Zahra(A) försökte i talet att omkullkasta Abu Bakrs planer och position, hon försökte att krossa de pelare vilka hans makt vilade på men Abu Bakr lyckades än en gång, med hjälp av sin diplomati böja folket efter sin vilja

Historiker berättar att när Fatimah Zahra(A) slutligen blev tvingad att reagera mot Abu Bakr blev hon mycket arg, hon satte på sig sin slöja och långa klädnad och begav sig i sällskap med några kvinnor till Profetens(S) moské där Abu Bakr, några män ur Muhajirin och Ansar och andra män befann sig. Ett draperi sattes upp mellan kvinnorna och männen, Fatimah Zahra(A) började gråta och beklaga sig högt på ett sätt som inte lämnade någon oberörd. Hon började sitt tal med att prisa Allah(SWT), hennes vältalighet var slående, hon sade:

”Prisad vare Allah för det som Han har skänkt oss, och tackad vare Han för det som Han inspirerat, hyllad vare Han för det Han bistår med vilket är omfattande och överväldigande gåvor. Han rekommenderade sin skapelse att uppnå fler av dessa gåvor genom tacksägelse till Honom och genom att vara hjälpsam till sina medmänniskor. Dyrkan föreskrevs endast till honom och Han försäkrade att den som tackar Honom och dyrkar Honom kommer att erhålla ytterligare gåvor. 

Jag vittnar om att det finns endast en Gud och att han är En, Han är utan partner. Han är den som inget öga kan uppfatta eller beskrivas med tungan och inte heller kan någon föreställa sig Honom.

Han påbörjade skapelsen utan att något existerade innan, Han skapade den med Sin makt och kan förskingra den med Sin makt. Han skapade den inte för sin egen fördel, eller gav den form på grund av något behov. Han skapade den för att manifestera Sin visdom, för att dra uppmärksamhet till Hans lydnad, visa Sin makt, leda Sin skapelse till att ödmjukt tillbe och vörda Honom och för att förhärliga Hans påbud. Sedan beslöt Han att belöna den som lyder Honom och straffa den som inte lyder Honom, för att skydda skapelsen från Hans vrede och samla den i Paradiset.

 Jag vittnar även om att min far, Mohammad är Hans slav och sändebud som Han valde ut innan Han sände honom med budskapet, Han namngav honom innan han skapades och föredrog honom framför all skapelse innan den skapats då Allah visste vad som komma skall. Han (Mohammad) är Allahs nedsända perfektion och manifestationen av Hans påbud. Han (Mohammad) fann att nationerna skiljde sig i tro. Några var upptagna i elddyrkan, andra i idoldyrkan. De förnekade Allah trots deras kunskap om Honom. Allah kastade ljus på deras mörker med min faders ankomst, han drog undan mörkrets slöja från deras hjärtan och klarnade upp molnen som täckte deras förståelse. Han gav vägledning till folket och hjälpte dem från att gå vilse, visade de den rätta religionen och kallade de till den rätta vägen.

Allah valde utav kärlek och nåd att kalla honom tillbaka till Sig själv. Mohammad är därför befriad från denna världs bekymmer, han är omgiven av änglar och av den barmhärtige Herren.

Må Allahs välsignelse regna över min far, Hans Profet, den som var betrodd med uppenbarelse, den utvalde bland Sin skapelse och Hans uppriktige vän, må Allahs välsignelser och frid vare med honom…”

Sedan fortsatte hon:

”Ni är Allahs slavar som existerar på Hans befallning och tillåtelse. Ni är mottagarna av Hans religion och uppenbarelser. Han har ett förbund med er och rätt över er, Han har lämnat efterträdare bland er som vittnar om detta vilket är den vältaliga Koranen – det lysande ljuset och brinnande facklan; dess förståelse är klar och dess hemligheter är uppenbarade, dess indikationer är manifesterade och dess anhängare får välsignelser från det. Den (Koranen) leder dess efterföljare till salighet och att lyssna på den leder till frälsning. Med hjälp av den klargörs de skrivna lagarna, Hans bevis manifesteras, Hans förbud blir klara och Hans tillåtelse tydligt.

Allah valde tron för att rena er från polyteism, Han upphöjde er från högmod med hjälp av bönen, Han renade er själ med hjälp av zakat och lät det bli en grund för ökat uppehälle. Han tillskrev fastan för att stärka hängivenhet, pilgrimen som religionens konstruktion, Han skapade jihad för att stärka Islam, Han skapade rättvisa som harmoni för hjärtat. Han tillskrev lydandet av oss (Ahl al-Bait) då det är trygghet för nationen, vårat ledarskap är motvikten för missämja. Han uppmanade er till att ha tålamod och påbjuda goda gärningar för allmänhetens bästa, visa godhet till föräldrarna så att ni inte ådrar er Hans vrede, att upprätthålla familjebanden så att ni må leva längre och få fler ättlingar, att vara barmhärtig när ni vedergäller de som är skyldiga er blodspengar, att uppfylla era löften så att ni må bli förlåtna era synder, att väga rättvist med mått, att avhålla er från rusdrycker så att ni må förbli barmhärtiga, att undvika förtal och att avstå från stöld då detta tar bort kyskhet.

 

Allah har förbjudit polyteism så att dyrkan endast tillägnas Honom, den Ende. Frukta därför Allah såsom Han bör fruktas och lämna inte denna värld som en icke-troende.”

Hon tillade:

”Folk! Vet att jag är Fatimah, och att min far är Mohammad, jag repeterar det konstant och börjar mina tal med det. Jag säger varken något utav misstag eller utan någon orsak. Ett sändebud har nu kommit till er, en man ur era egna led. Tanken att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek. (Surah At-Tawba 9:128) Således, om ni erkänner och accepterar honom kommer ni att inse att jag är hans dotter och att han är min far och han är inte far till någon av era kvinnor, han är broder till man och inte broder till någon av era män. Hur väl assisterade han (Ali), må Allahs välsignelser vara över honom och hans familj, inte honom? Följaktligen missionerade han för budskapet genom att varna klart och tydligt och genom att bjuda in till den raka vägen med visdom och god predikan. Han krossade idoldyrkan och sanningen segrade. Ledaren för religionen talade ut och tills djävulens oenighet tystades. Ni talde hängivet inför en vitklädd grupp (Ahl al-Bait) som var utsvultna.

Ni var vid Helvetets rand där ni var byte för opportunister och fotfästet[1], ni brukade dricka regnvatten (som hade samlats i rännstenar där djuren urinerade) och ni åt djurskinn. Ni var simpla och föraktade, och ni var alltid i skräck för att männen runt omkring er skulle utrota er men Allah den allsmäktige räddade er från det genom min far Mohammad (Allahs frid vare med honom och hans familj). Han fick genomgå hårda prövningar, slag och krig mot de vilda araberna och myteri och svårigheter från Bokens folk (kristna och judar). Närhelst dessa tände lågan till nya stridigheter och dispyter eller närhelst Satans efterföljare revolterade eller när polyteisterna på nytt önskade tvista med Profeten skickade han sin broder (Ali) i stridens hetta som inte återvände förrän han hade kuvat stridigheterna och släckt lågan med sitt svärd. Han (Ali) tröttade ut sig för Allahs skull, var nära sändebudet, han var en mästare över de troende och hängivna, uppriktig i sina råd, utförde stora och krävande åstadkommanden för Islam medan ni förblev i era hem, säkra och utan bekymmer, väntade på att vi skulle gå igenom prövningar och svårigheter. Ni väntade på den glada nyheten om seger och ni vände om och flydde från slagfälten så fort ni såg motgångar.

När Allah valde att kalla tillbaka sändebudet så att han kunde vara i närheten av de föregångna profeterna greps ni av fruktan och föll tillbaka till att hyckla. Den troendes kläder nöttes ut och den tyste bland hycklarna talade ut. Den late, ovetande kom till toppen och skriade högt. Satan kallade på er och fann att ni svarade tillbaka på hans kallelse. Han bjöd in er till vrede och fann att ni var arga. NI överträdde era gränser och lät era kameler att dricka från andras vattenställen. Ni gjorde allt detta samtidigt som Profeten nyligen hade avlidit, såret var fortfarande färskt och han låg ej ännu begraven. Var ni så snara till att göra uppror? Sannerligen gjorde de myteri och föll i dess grop och vistelsen för de icke troende är Helvetet.

Hur långt ni har gått och vilken falskhet! Vad är felet med er? Allahs Bok är fortfarande med er, dess restriktioner är klara, dess tecken lyser klart och dess påbud är tydliga. Ändock lämnar ni den bakom er. Vill ni vända den ryggen till? Eller vill ni styra utan dess inflytande? Ondska kommer att vara syndarnas utdelning. Och om någon önskar en annan religion än Islam kommer han i livet efter detta att tillhöra förlorarna.

 

 

Ni tände på upprorets låga och matade den med er makthunger och försökte släcka Islams låga och Profetens sunnan (tradition). Ni utrustar er med bråte och veke för att attackera Profetens familj. Känslan av att uthärda detta liknas vid att bli spetsad av spjut och knivhuggen, vi uthärdar det men nu påstår ni att vi inte får ärva!  Vill de kanske dömas efter den hedniska tidens lagar? Men för dem som har visshet [i tron] finns ingen bättre domare än Gud. (Surah Al-Ma’idah 5:50) Vet ni inte? Jo sannerligen är det lika uppenbart för er som förmiddagssolen att jag är hans dotter.

 

  

Muslimer! Har ni tillskansat er mitt arv? Å son till Abu Quhafa! Står det skrivet i din bok att du får ärva din far men jag får inte ärva min far? Sannerligen är det besynnerligt! Har du helt övergivit och vänt ryggen till Allah och Hans Bok? Allah har sagt: Och Salomo ärvde David (Surah An-Naml 27:16) och Zakaria sade: Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare, som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus. (Surah Maryam 19:5-69) och Han sade: De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt Guds beslut [ändå] närmare varandra. (Surah Al-Anfal 8:75) och Han sade: Gud föreskriver följande om [arvsrätt för] era barn: sonens [lott] är lika med två döttrars lott; (Surah An-Nisa’ 4:11) och Han sade: När någon bland er känner döden nalkas och han efterlämnar förmögenhet, skall han upprätta testamente till förmån för föräldrar och anhöriga enligt god sed (Surah Al-Baqarah 2:180).

 

 

Du påstår att jag inte har någon ställning och att jag inte har något arv från min far och att det inte finns något släktskap mellan oss. Utmärkte Allah dig med en vers som frånsäger mitt släktskap med min far? Eller påstår du att två personer med olika religioner inte ärver varandra? Tillhör inte jag och min far samma religion? Eller är du bättre kunnig om Koranen än min far och min make.

Här är den framför dig, ta tag i dess band och låt den vittna mot dig på Domens dag! Den utsedda Dagen har en rättvis domare och dess mästare är Mohammad! Vid tiden för Timmen skall syndarna förlora och ingen ånger kommer att var dem till fördel. För varje budskap finns det en tidsgräns och ni kommer att se vem som får den sista domen över sig.

 Fatimah Zahra(A) vände sig sedan till Ansar och sade:

”Å ni folk av storhet, anhängarna av denna nation och försvararna av Islam, hur kommer det sig att ni tvekar i att försvara min rätt? Och vad är denna tröttnad inför det som har hänt mig? Sa inte min far, Allahs sändebud: ’En man betraktas genom hans barn.’ Hur snara har ni inte varit i att gå emot hans order? Och hur fort gav ni upp trots att ni fortfarande har möjligheten att bistå mig i min strävan?

Säger ni ’Mohammad har dött’? Detta är sannerligen en svår kalamitet. Våra skador är stora och dess sår är upprivna. Jorden mörknade vid hans avfärd, solen och månen förmörkande, stjärnorna skingrades för hans olycka, hoppet försvann, bergen underkastade sig, friden kränktes och helighet inskränktes efter hans död.

Allahs Bok har lästs upp i er egen bakgård, morgon och kväll, den har kallat på er och reciterats för er. Mohammad är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet. (Surah Al-’Imran 3:144)

Folk av Qaylah (Aws och Khazraj- klanerna) fråntar ni mig mitt arv från min far medan ni kan se och höra mig? Och ni träffas och sammanträder i grupper runt omkring mig? Ni hör min kallelse och trots att ni är numeriskt överlägsna och kan försvara er tvekar ni i att svara på mitt rop. Ni gör detta medan ni är kapabla till att kämpa och att strida för vår (Ahl al-Bait) sak.

Ni stred mot araberna, kämpade mot klanerna och stod ut med svårigheter. Vi gav order och ni lydde order tills Islam segrade. Segern var vår, polyteisterna kuvades, falskhet utplånades, de icke-troendes låga släcktes och oron kvästes. Det islamiska systemet etablerades och spred sitt ljus över alla så varför har ni gått tillbaka till polyteism efter att ha antagit tron?  Eller tvekar ni att kämpa mot människor som har brutit sina eder och som hade planer att jaga bort Sändebudet och som var de första att angripa er? Hyser ni [sådan] rädsla för dem? Men om ni är [sanna] troende är det Gud som ni bör frukta! (Surah At-Tawbah 9:13)

I sanning ser jag att ni lutar er åt det håll som passar er, ni lämnar det enkla livet för att leva i överflöd, ni flyr till det bekväma och ni bortser från den person som har större värdighet än er och större rätt över er.  “Om ni – och alla på denna jord – förnekar [Honom, skall ni tänka på att] Gud är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.” (Surah Ibrahim 14:8)

Jag har nämnt allt detta för att ni kände vrede och besvikelse då ni inte fick ta del av makten, ni hade falskhet i era hjärtan och nu tror ni att belöningen väntar. Så, här är den! Bär belöningen och balansera den på den nyfödda kamelens smala rygg, bär den med evig vanära märkt med Allahs vrede och Eldens som dess mål. Allah ser vad ni gör och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta! (Surah Ash-Shu’ara’26:227)

Jag är dotter till en varnare (Profeten) och jag varnar er för ett strängt straff. Så, handla för vi handlar också och vänta för vi väntar också.”[2]

Med hjälp av detta brinnande tal, som berörde de närvarandes hjärtan och som fick deras ögon att tåras och själar att ge vika för sanningen, försökte Fatimah Zahra(A) att ge rätten tillbaka till folket och störta Abu Bakr från sin position.  Folket förstod sanningen i hennes ord, de vaknade upp ur det töcken som de hade befunnit sig i och såg klarare när Abu Bakr än en gång reste sig och använde sig av diplomatin för att vinna över situationen på sin sida. Han vände sig till Fatimah Zahra(A) och sade med respekt och vördnad att han värderade henne högre än vad han värderade sin dotter Aisha, han sa att han beklagade förlusten av hennes far och att han önskade att han hade dött före honom och andra liknande uttalanden…

Han sade till henne att han inte önskade få makten efter hennes fars bortgång utan att det var muslimerna själva som hade valt honom som kalif. Med detta sagt påminde han muslimerna om deras inblandning av händelserna efter Profetens(S) död och lyckades på nytt tända den glöd som fanns innan Fatimah Zahra(A) tal.

Fatimah Zahra(A) återvände hem besviket och begav sig till sin faders grav där hon satte sig ned och läste upp några rader av poesi:

Efter din avfärd uppstod det oenigheter och konflikter

Om du hade varit här hade inget av detta hänt

Vi har förlorat dig såsom jorden förlorar regn

Ditt folk har vänt om; kom och skåda deras beteende

Några män visade vad som doldes i deras hjärtan då du lämnade oss

Några män rynkade pannan åt oss och nedvärderade oss

 Du lämnade oss och vårt arv stals ifrån oss

 Dessa rader av poesi visar den smärta hon kände efter faderns bortgång och den smärta som muslimernas beteende orsakade henne. Muslimerna uppskattade inte hennes fulla värde och behandlade henne därför respektlöst och utan värdighet.
 

[1] Hon menade att de var simpla och färdiga byten för perserna, romarna och de olika arabiska klanerna.

[2] Al-Ihtijaj, vol.1 sid.132-141, Sharh Najhol Balagha Ibn Abil Hadeed, vol.16 sid.210, Bihar al-Anwar, vol.29 sid.216, al-Mas’udi och andra kända historiker har nämnt denna hadith i Murooj ath-Thahab, vol.2 sid.311, Ibn Mandur Lisan al-Arab, vol.12 sid.331, Kahhalah A’lam an-Nisa’ vol.4 sid.116, Ibn Tayfur Balaghat an Nisa’ sid.414, Ibn Tawus Kitab at-Tara’if sid.263, Ibn al-Atheer Ghareeb al-Hadith, vol.4 sid.273


One thought on “Fatima Zahras(A) historiska tal

  1. Hon är verkligen Aalima
    Asslamo’ aleiki Ya Fatima Zahra Sayyedatun Nisa al-Alamin.
    </3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *