Imam Hassan al-Mujtaba(A) Del 8

Imamen(A) var fortfarande sjuk, hans kompanjoner hade skilts, var och en gick åt varsitt håll, soldaterna var inte enade och strävade inte efter samma mål, var och en av dem följde sina egna intressen och att fortsätta kriget vi denna tidpunkt var inte till fördel för islam och muslimerna, för skulle Muawiya vinna kriget så skulle han ändra islam och dess grunder och etablera ett helt annat lagstyre och skulle då utrota alla de troende och trogna muslimerna från denna jord.

Därför blev Imamen(A) tvungen att sluta ett fredsavtal med många och svåra villkor. (Tarikh al-Yagobi, Vol. 2, sid. 204-207)

En del av dessa villkor är:

1. Respektera och skydda blodet av Ahl al Baits(A) anhängare samt låt de få sina rättigheter utan att förtryckas eller glömmas.

2. Förbud att smutskasta och förbanna Imam Ali(A). (Al-Irshad av Shaykh Mofid, sid 173)

3. Muawiya skall betala ut en miljon dirham som skadestånd för de kvarlevande föräldralösa barnen vid slaget i Jamal och Siffin.

4. Imamen(A) skall inte kalla Muawiya för “Amir al-Mominin” (De trognas ledare) (Al-Bihar, Vol. 33, sid. 2-3)

5. Muawiya skall handla i enlighet med Koranen och Profetens(S) sunnah.

6. Muawiya får inte utnämna någon efter hans död som Khalif. (Al-Bihar, Vol. 33, sid. 65)

Här började många historiker som vi sade från början att skriva olika saker om Imam Hassan(A), den ena sade att Imamen(A) var feg, den andra sade att Imamen(A) såg Muawiya som mer lämplig till styrande.

Här kanske vissa frågar; En ledare följer hans anhängares åsikter eller strävar för att fullborda deras åsikter, varför brydde sig då inte Imamen(A) om sina anhängares åsikter om att kriga mot Muawiya?

Svaret är; att fortsätta kriget som vi sade var inte till fördel för varken Islam eller muslimerna och Imamen(A) kunde inte gå med på deras åsikter samt som vi sade tidigare att Imamen(A) är Gudomligt utvald av Allah(SWT) liksom Profeternas(A) ledarskap och det som han säger angående vad som gäller det islamiska samhällets nytta är det rätta.

Och det hände mycket sådant under Profetens(S) och Imam Alis(A) liv, då de bad muslimerna att handla i enlighet med ett beslut som muslimerna inte förstod och som vid ett senare tillfälle visade sig vara för deras nytta. Bland annat då Profeten(S) slöt ett fredsavtal med Quraysh och gick med på en del villkor, som många muslimer inte tyckte om och var helt och hållet emot. Men Profeten(S) sade: Jag är Guds tjänare och sändebud och jag skall inte trotsa Honom och ej heller ska detta gå till spillo.” (Sirat ibn Hisham, Vol. 4, sid. 317)

Och det visade sig senare att detta fredsavtal var till muslimernas nytta, då det bland annat släckte krigets lågor och utöver det fick förnekarna träffa muslimerna och lära sig de sanna islamiska lärorna, som påverkade deras hjärtan och som senare fick många att konvertera och omfamna islam, tills dess att islam blev en allmän religion bland Mecka borna. (Al-Bihar, Vol. 20, sid. 368)