“lys upp våra ansikten”

I Duaa Iftitah läser vi 

بَيِّضْ بِهِ وُجُوهَنا

“lys upp våra ansikten”

Vad innebär detta? Tänkte på detta och valde att söka i Koranen och se om något liknande finns. Intressant nog fanns det två verser som pratar om människor med upplysta och mörkna ansikten. Verserna kommer efter varandra. Den första versen säger:
سورة 3 – آية 106 

يوم تبيض وجوه وتسود وجوه فاما الذين اسودت وجوههم اكفرتم بعد ايمانكم فذوقوا العذاب بما كنتم تكفرون

[3:106] den Dag, då [någras] ansikten skall stråla av ljus och [andras] skall mörkna. Och till dem vilkas ansikten har mörknat [skall sägas:] “Ni förnekade ju tron efter att ha antagit den? Smaka då straffet för er förnekelse!” 

Det intressanta i första versen är att de med mörkna ansikten har antagit tron och sedan förnekat den. I haditherna från Ahl al-Bait(A) läser vi om människor som tror på Imamen(Aj) men efter hans ankomst väljer att förneka honom eller gå emot honom. Samtidigt finns det människor som tappar tron på honom efter den långa fördoldheten. 

Den andra versen säger: 
(3) سورة آل عمران – سورة 3 – آية 107

واما الذين ابيضت وجوههم ففي رحمة الله هم فيها خالدون
[3:107] Men de vilkas ansikten strålar av ljus skall inneslutas i Guds nåd och skall så förbli till evig tid. 

Den andra versen beskriver tillståndet av de med upplysta ansikten. Det vackra är att dessa kommer inneslutas av Guds nåd och vad detta innebär är djupt i dess egen mening. Men inte nog med det, de kommer inneslutas av detta nåd i evig tid. 

Imamens(Aj) ankomst eller rättare sagt hans existens är sig själv ett nåd till mänskligheten. Hans ankomst kommer bringa nåd till mänskligheten som Profeten(S).