Imam Hassan Askari(A) – Del 5

Hans asketism

Angående Imamens(A) asketism så säger Kamal ibn Ibrahim al-Madani: ”En dag när jag steg in hos Imamen(A) så jag att han hade på sig fina och sköna kläder. Jag sade till mig själv ”Imamen(A) uppmanar oss till asketism och han har på sig sådana kläder”. Han säger vid den stunden sade Imamen: ”Ya Kamal” och så kavlade Imamen(A) upp hans ärm, då syntes att han hade på sig en grov, svart och obekvämlig klädsel mot hans hud. Då sade Imamen(A): ”Det här är till Allah och detta är till er”.

Hans tillbedjan

Mina syskon, dessa händelser som återberättas om Imamen(A), låt oss tillsammans lära oss från Imamen(A). Imamen(A) höll fast vid bönen och respekterade den högt likt hans förfäder. När bönetiden inleddes så lämnade Imamen(A) allt i hans händer och gick till bönen. Han prioriterade inget framför bönen. Hisham ibn Jafar säger: ”Jag steg in hos Abo Mohammad, alltså Imam Askari(A), en gång medens han skrev ett brev. När böntiden inleddes så la han ifrån sig pennan och reste sig till bönen.” Detta mina syskon är verkligen en läxa till oss. Ibland under vår skoltid kan vi sitta timtals framför boken och plugga trots att bönetiden inletts. Vi skjuter upp det och skyller på att vi kan tappa fokusen eller koncentrationen. Mina syskon hans bön brukade ändra folks tillstånd. När de såg imamens bön så förändrades de, liksom när vi nämnde hur fängelse väkterna förändrades.

Imamen brukade oftast ta emot de behövande och han brukade oftast lösa deras problem. Vid flera tillfällen ger han till de fattiga, utan att han ens låter de veta. De finns flera berättelser kring detta och ni kan finna en del av dessa i islamportalen.se

Mina syskon sidor som islamportalen.se ta vara på dessa. Sätt 10 minuter varje dag och läs om Imamerna, bara att läsa om dem fröjdar och mjuknar hjärtat, samt att man tar stor lärdom av det.

Hans roll i det islamiska samhället var stor. Det berättas att det kom en svår torka över Samarra, i Irak under ett år. Skördarna hade inte välsignats med regn och grödorna höll på att torka ut. Människorna skulle gå en säker svält till mötes. Folket visste inte vad de skulle ta sig till. Vid den tiden var Mu’atmid khalif i Bagdad.

Mu’tamid beordrade folket att bege sig till öknen och be för att regn skulle falla på deras skördar. Människorna begav sig till öknen tre dagar i följd, utan resultat. Nästa dag kom de kristna tillsammans med sina lärda förbi för att be, och regnet börja då falla på grödorna.

Denna händelse skapade stor iver och tilldragelse bland de muslimska massorna. Muslimernas hjärtan blev attraherade av den kristna tron. Mu’tamid blev mycket förfärad och förskräckt över detta. Han skickade efter Imam Askari(A) i fängelset och berättade för honom om hur hans farfars religion svävade i fara.

Han sammankallade honom till sin rättssal och frågade om Imamens(A) lösning till problemet. Imamen(A) sade: ”Säg åt folket att bege sig till öknen imorgon för regnets skull”. Folket gjorde som kalifen sa till de att göra och begav sig till öknen, och Imamen(A) följde med dem.
Tillsammans med imamen(A) följde en stor skara med folk som ville ha en förklaring till det som hade hänt. När folket kom till öknen sträckte de kristna upp sina händer mot skyn och bad till Gud om regn. Kort därefter började himmeln mörkna till av moln som framträde på himlavalvet, och det började regna.

Imamen(A) meddelade folket att bland de kristna fanns det en som hade någonting dolt i sin hand. Imamen(A) beordrade denne att avslöja det han dolde. En av de kristna kom fram och avslöjade ett ben som han hade haft i sin hand. Han gav benet till Imamen(A), som svepte in benet i en tygbit, och sa sedan till de kristna att återigen be till Gud för att regn skulle falla.
I samma ögonblick som den kristne sträckte upp sina händer mot skyn, försvann molnen från himmelen och den skinande solen trädde fram. Folket som var där blev häpnade och förvånade, och khalifen som även han var med i öknen frågade Imamen(A) vad som låg bakom mysteriet.

Imam Askari(A) svarade: ”Detta är en bit ben tillhörande kroppen av en av Guds profeter, som de har grävt upp från dennes grav. De svär och ber till Gud, för benets skull och Gud tillmötesgår de deras önskan och bön och låter det regna. Vem som än gör detsamma kommer att lyckas i denna aspekt.” Benet testades i detta hänseende och människorna fick vittna till händelsen.

Imamens(A) ord var bevisat sanna, och alla prisade Imam Hassan Askari(A). På så sätt tillintetgjorde Imamen(A) all tvekan hos människorna. Efter detta utförde han själv två rak’ats, varpå han sträckte sina bara händer mot skyn och bad till Gud om att det skulle regna i hela landet och utplåna svälten.

Gud den Mäktige hörde Imam Hassan Askaris(A) bön och skänkte landet så mycket regn att det blev fruktsamt igen och grödorna återigen började gro. Människorna frågade Imamen(A) om var han bodde. Imamen (A) pekade mot Mu’tamid som nu skämdes för att ha fängslat Imamen(A) och därför pekade mot det hus som tidigare hade tillhört Imamens far(A).
Han hade inget annat val än att befria Imam Askari(A), denna befrielse varade dock bara ett år. Under det året blev Sayyida Nargis Khatoon(RA) gravid med vår sista imam, Imam Mahdi(AJ).

Det finns fler återberättelser om hur han påverkade samhället och vilken roll han hade i det muslimska samfundet. Bland annat hur han vägledde den irakiske filosofen Ishaq al-Kindi. Återberättelsen finns i islamportalen.se och jag rekommenderar alla att läsa den.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *