Koranen och Ahl al-Bait(A)

En intressant artikel som är värd att läsa som är taget från Noorislam.net

——————————————————————————————————————————–

Baserad på parallella (Mutawatir) traditioner vars autencitet alla Muslimer är ense om, så informerade Allahs Budbärare(A) hans efterföljare på flertalet tillfällen att han skulle lämna efter sig två värdefulla ting och om Muslimer håller fast till de båda, så kommer de aldrig gå vilse efter honom. De två tingen är Allahs Bok (Koranen) och medlemmar ur Profetens Hushåll (Ahlul Bayt), frid vara över dem alla.

Följande har rapporterats i Sahih Muslim såväl som andra källor:

Någon dag (efter hans sista pilgrimsfärd) ställde sig Allahs Budbärare(S) för att ge oss en föreläsning vid en damm som är känd som Khum (Ghadir Khum) som ligger mellan Mecka och Medina. Sedan prisade han Allah och åkallade Honom, och sade sedan: “O människor! Det verkar som tiden närmar sig för att Allah skall kalla mig till Honom och jag skall besvara den kallelsen.Skåda! Jag lämnar två värdefulla ting. Det första är Allahs bok där det finns ljus och vägledning. Det andra är Ahlul Bayt. Jag påminner er i Allahs namn om min Ahlul Bayt. Jag påminner er i Allahs namn om min Ahlul Bayt. Jag påminner er i Allahs namn om min Ahlul Bayt. (tre gånger).”

Sunni referenser:

* Sahih Muslim, Kapitlet om kompanjonernas goda egenskaper, sektionen om Alis goda egenskaper, 1980 Edition Pub. i Saudi Arabien, Arabiska versionen, vol. 4, s. 1873, Tradition #36.

*  Och många andra så som Sahih al-Tirmidhi, Musnad Ahmad (se nedan).

För den engelska versionen av Sahih Muslim, se kapitel  CMXCVI, vol. 4, s. 1286 #5920.

Som vi kan se i den ovannämnda traditionen från Sahih Muslim, så har inte bara Ahlul Bayt placerats vid sidan av Koranen, men det har också nämnts tre gånger av Profeten(S).

Trots det faktum att författaren till Sahih Muslim och många andra sunnitiska återberättare av traditioner har tagit med den ovannämnda traditionen i deras autentiska böcker, så är det beklagligt att majoriteten av sunniterna är omedvetna om dessa traditioners existens i bästa fall, och förnekar dess existens i värsta fall. Deras motargument är att den mest pålitliga traditionen i detta avseende är en som återberättas av al-Hakim i hans al-Mustadrak, på auktoritet av Abu Huraira, som han tillskriver till Allahs Budbärare som säger: “Jag lämnar bland er två ting som om ni följer och handlar enligt, så kommer ni inte gå vilse efter mig: Guds Bok och min Sunnah (traditioner).”

Det finns ingen tvivel om att alla Muslimer måste följa Profetens(S) Sunnah. Hur som helst kvarstår om vilken Sunnah som är den verkliga och vilken som är uppdiktad efteråt och osannt tillskrivits till Profeten.

När man vi ville spåra upp den här rapporten från Abu Huraira som säger “Koranen och Sunnah” så fann vi att den inte har rapporterats i någon av de sex autentiska sunni samlingarna för traditioner (Sihah Sittah). Inte bara det, men al-Bukhari, al-Nisa’i och al-Dhahabi och många andra raterar den här rapporten (Koranen och Sunnah) som svag på grund av dess svaga Isnad. Det bör noteras att även om al-Hakim boken är en viktig Sunni samling av traditioner, så är den ändå rangordnad efter de sex stora Sunni böckerna. Detta medan Sahih Muslim är den andra i rangen av sex Sunni samlingar av traditioner.

al-Tirmidhi rapporterade att “Koranen och Ahlul Bayt” versionen av traditionen kan spåras till 30+ kompanjoner. Ibn Hajar al-Haythami rapporterade att han känner 20+ kompanjoner som har vittnat detta. Detta medan “Koranen och Sunnah” versionen som rapporteras av al-Hakim har bara en källa! Således måste vi komma till slutsatsen att “Koranen och Ahlul Bayt” versionen är mer pålitligt. Utöver detta har al-Hakim också nämnt “Koranen och Ahlul Bayt” versionen i sin bok (al-Mustadrak) genom flertalet autentiska kedjor och bekräftat att “Koranen och Ahlul Bayt” versionen av traditionerna är autentiska baserat på de kriterium som al-Bukhari och Muslim ställer.

Dessutom tjänar inte ordet “Sunnah” i sig som syftet för kunskap. Alla Muslimer oavsett deras övertygelse påstår att de följer Profetens(S) Sunnah. Skillnaden bland Muslimerna kommer från de överförda Profetiska traditionerna genom olika stigar. Sådana traditioner tjänar som förklarliga betydelser av den Heliga Koranen vars autencitet alla Muslimer är överens om. Således är avvikelser i de återberättade traditionerna, vilket leds till olika tolkningar av Koranen och den profetiska sunnahn, har skapat flertalet versioner av Sunnah. Alla Muslimer delades in i olika skolor som ett resultat av detta och man beräknar att det skall vara 73 grupper. Alla dem lyder deras egna version av Sunnah som de påstår vara den sanna. Vilken av dessa grupper följer Profetens sanna Sunnah? Vilken grupp av dessa (73 grupper) kommer vara den blomstrande och kommer att överleva? Förrutom den traditionen från Sahih Muslim här ovan, förser följande autentiska tradition en unik och detaljerad ansvar för denna fråga:

Allahs Budbärare(S) sade: “Jag efterlämnar två värdefulla och tunga Symboler som om ni fäster er vid BÅDA av dem så kommer ni inte gå vilse efter mig. De är, Allahs Bok och mina ättlingar, det är min Ahlul Bayt. Den Barmhärtige har informerat mig att Dessa två skall inte separeras från varandra tills de kommer till mig vid Poolen (i Paradiset).”

Sunni referenser:

* Sahih al-Tirmidhi, vol. 5, s. 662-663, 328, rapporten om 30+ kompanjoner, med hänvisning till flertalet kedjor av återberättare.
* al-Mustadrak, av al-Hakim, Kapitlet om “Att förstå kompanjonernas (goda egenskaper), vol. 3, s. 109, 110, 148, 533 den som skrev den här traditionen är autentisk (Sahih) baserad på kriterian från de två Shaykherna (al-Bukhari och Muslim).
* Sunan, av Daarami, vol. 2, s. 432
* Musnad, av Ahmad Ibn Hanbal, vol. 3, s. 14, 17, 26, 59, vol 4. s. 366, 370-372, vol. 5, s. 182, 189, 350, 366, 419
* Fadha’il al-Sahaba, av Ahmad Ibn Hanbal, vol. 2, s. 585, Tradition #990
* al-Khasa’is, av al-Nisa’i, s 21,30
* al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar Haythami, Kap. 11, sektion 1, s. 230
* al-Kabir, av al-Tabarani, vol. 3, s. 62-63,137
* Kanz al-Ummal, av al-Muttaqi al-Hindi, Kapitel al-Iti’sam bi Habl Allah, vol. 1, s.44.
* Tafsir Ibn Kathir (den kompletta versionen), vol. 4, s. 113, under kommentaren till versen 42:33 i Koranen (fyra traditioner).
* al-Tabaqat al-Kubra, av Ibn Sa’d, vol. 2, p194, Pub. av Dar Isadder, Libanon.
* al-Jami’ al-Saghir, av al-Suyuti, vol. 1, s. 353, och även i vol. 2
* Majma’ al-Zawa’id, al-Haythami, vol. 9, s.163
* al-Fateh al-Kabir, al-Binhani, vol. 1, s. 451
* Usdul Ghabah fi Ma’rifat al-Sahaba, Ibn al-Athir, vol. 2, s.12
* Jami’ al-Usul, Ibn al-Athir, vol. 1, s.187
* Ibn Asakirs historia, vol. 5, s.436
* al-Taj al-Jami’ Lil Usul, vol. 3, s. 308
* al-Durr al-Manthoor, al-Hafidh al-Suyuti, vol. 2, s. 60
* Yanabi al-Mawaddah, al-Qundoozi al-Hanafi, s. 38,183
* Abaqat al-Anwar, vol. 1, s. 16

Och många fler…

Självklart måste vara Muslim följa Profetens(S) Sunnah, och således underkastar vi, Ahlul Bayts efterföljare, Islams heliga Profets(S) sanna (handlingar) och anser det vara den enda stigen för frälsning. Men ovannämnda tradition ger bevis för att varje så kallad Sunnah (handling) som motsätter Ahlul Bayt är INTE sann och har hittats på senare av några betalda individer som stöd för tyranner. Det är därför Profeten har betonat kärleken till och efterföljandet av Ahlul Bayt så mycket eftersom de bär på hans sanna Sunnah. Och detta är grunden till den Shiitiska rättsskolan (Shia skolan). Profetens Ahlul Bayt som är uppfostrade i hans hem vet mer än någon annan om Profetens Sunnah och vad det innebär, för som ordspråket lyder: ”Meckas invånare kan dess vägar bättre än någon annan.”

För argumentens skull, om vi accepterar att båda versioner av traditionen (”Koranen och Ahlul Bayt vs ”Koranen och Sunnah”) är autentiska, då måste man underkasta sig tolkningen som säger att ordet ”min Sunnah” som ges av al-Hakim betyder den Sunnah som hämtas genom Ahlul Bayt och ingen annan källa, eftersom det är bevisat från Ahlul Bayt versionen som återges av både Mustadrak al-Hakim och Sahih Muslim. Låt oss nu titta på följande tradition:

Återberättad av Umm Salama:
Allahs Budbärare sade: ”Ali är med Koranen och Koranen är med Ali. De skall inte separeras från varandra tills båda återvänder till mig vid Poolen (i Paradiset).”

Sunni referenser:

al-Mustadrak, av al-Hakim, vol. 3, s. 124 på Umm Salamas auktoritetet
al-Sawa’iq al-Muhriq, av Ibn Hajar, kap. 9, sektion 2, s. 191, 194
al-Awsat, av al-Tabarani; även i al-Saghir
Tarikh al-Khulafaa, av Jalaluddin al-Suyuti, s. 173

Den ovannämnda traditionen ger bevis på att Imam Ali och Koranen separeras ej. Om vi accepterar att ”Koranen och Sunnah” versionen är autentisk, då kan man dra slutsatsen att den som bär på Profetens Sunnah är Imam Ali eftersom det är han som har satts bredvid Koranen.

Intressant att se, al-Hakim har mångra andra traditioner om nödvändigheten av att följa Ahlul Bayt, bland dem vilket är följande tradition. Denna tradition återges också av många andra Sunni lärda och är känd som ”Traditionen om skeppet” där Profeten(S) sade: ”Skåda! Min Ahlul Bayt är som Noas Ark. Den som går ombord kommer att räddas, och den som vänder sig om kommer att förgås.”

Sunni referenser:

al-Mustadrak, av al-Hakim, vol. 2, s. 343, vol. 3, s. 150-151 på Abu Dhars auktoritet. Al-Hakim sade att denna tradition är autentisk (Sahih).
Fadha’il al-Sahaba, av Ahmad Ibn Hanbal, vol. 2, s. 786
Tafsir al-Kabir, av Fakhr al-Razi, under kommenataren till versen 42:23, Del 27, s. 167
al-Bazzar, på Ibn Abbas och Ibn Zubairs auktoritet med ordet ”druknat” istället för ”förgås”.
al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar Haythami, Kap. 11, sektion 1, s. 234 under Versen 8:33. Även i sektion 2, -s. 282. Han sade att denna hadith har vidarebefordrats av ett flertal auktoriteter.
Tarikh al-Khulafaa och Jami’ al-Saghir, av al-Suyuti
al-Kabir, av al-Tabarani, vol. 3, s. 37,38
al-Saghir, av al-Tabarani, vol. 2, s. 22
Hilyatul Awliyaa, av Abu Nu’aym, vol. 4, s. 306
al-Kuna wal Asmaa, av al-Dulabi, vol. 1, s. 76
Yanabi al-Mawaddah, av al-Qundoozi al-Hanafi, s. 30,370
Is’af al-Raghibeen, av al-Saban

Den ovannämnda traditionen ger bevis till faktan om att de som godtar Ahlul Bayts skola och följer den, kommer att räddas från bestraffning i Helvetet, medan de som springer iväg från dem skall möta samma öde som de som försökte rädda sina liv genom att klättra upp på bergen, med den enda skillnaden att han (Noas avfällning till son) dränktes i vattnet, medan dessa människor kommer att drunkna i Helvetets eld. Följande tradition bekräftar detta:
Profeten(S) sade angående Ahlul Bayt: ”Fortskrid inte dem för ni kommer att förgås, vänd er inte ifrån dem för ni kommer att förgås, och försök inte att lära dem för de vet mer än vad ni gör!”

Sunni referenser:

al-Durr al-Manthoor, av al-Suyuti, vol 2, s. 60
al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar al-Haythami, Kap. 11, sektion 1, s. 230, citerad från al-Tabarani också sektion 2, s. 342
Usdul Ghabah, av Ibn al-Athir, vol. 3, s. 137
Yanabi’ al-Mawaddah, av al-Qundoozi al-Hanafi, s. 41, och s.335
Kanz al-Ummal, av al-Muttaqi al-Hindi, vol .1, s. 168
Majma’ al-Zawa’id, av al-Haythami, vol 9, s. 163
Aqabat al-Anwar, vol 1, s. 184
A’alam al-Wara, s. 132-133
Tadhkirat al-Khawas al-Ummah, Sibt Ibn al-Jawzi al-Hanafi, s. 28-33
al-Sirah al-Halabiyyah, av Noor al-Din al-Halabi, vol. 3, s. 273

Här är en annan:
Allahs Budbärare(S) sade: ” Min Ahlul Bayt är som Ångerns Port för Israels barn; den som träder in har förlåtits.”

Sunni referenser:

Majma’ al-Zawa’id, av al-Haythami, vol. 9, s. 168
al-Awsat, av al-Tabarani, Tradition #18
Arba’in, av al-Nabahani, s. 216
al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar al-Haythami, Kap. 11, sektion 1, s. 230,234
En annan liknande tradition har nämnts av al-Darqunti såväl som Ibn Hajar i hans al-Sawa’iq al-Muhriq, kap. 9 sektion 2, s. 193 där Profeten(S) sade: ” Ali är porten till Ånger, den som träder in där är en troende och den som träder ut är icke troende.”

Den ovannämnda traditionen var i samband med veserna 2:58 och 7:161 i Koranen som beskriver Ångerns Portar hos Bani Israel. De av Moses kompanjoner som inte trädde in i Ångerns Portar gick vilse i öknen i 40 år, medan de som inte gick ombord på Noas ark drunknade. Ibn Hajar drar följande slutsats:
”Analogin om Noas Ark tyder på att de som älskar och hedrar Ahlul Bayt och härrör från deras vägledning kommer att räddas från mörkret och opposition, och de som vänder sig mot dem kommer att drunkna i otacksamhetens hav och de kommer att förgås i olydnadens öken.” (Sunni referens: al-Sawa’iq al-Muhriq, av Ibn Hajar, s. 91)

Har vi frågat oss varför Profeten satte en sådan stor vikt på Ahlul Bayt? Var det endast för att de var medlemmar ur hans familj, eller var det för att de bar på hans sanna läror (Sunnah) och att de var de mest kunniga individerna bland hans samfund efter honom?

Olika versioner av De Två Tunga Tingen (al-Thaqalain) vilket bevisar tydligt att det är obligatoriskt att följa Koranen och Ahlul Bayt är inte vanliga traditioner. De har repeterats många gånger och är återberättade på auktoriteten från mer än 30 av den Heliga Profetens kompanjoner genom olika källor. Den Heliga Profeten repeterade dessa ord om och om igen (och inte endast vid ett isolerat tillfälle utan vid flera tillfällen) allmänt för att visa att det är obligatoriskt att följa och lyda Ahlul Bayt. Han gjorde detta uttalande under sin sista pilgrimsresa, på Arafat dagen, på Ghadir Khum dagen, då han återvände från Ta’if, på predikstolen i Medina, och på sin dödsbädd när hans rum var packat med hans lärjungar, sade han:
”O Folk! Jag kommer snart att lämna er, och även om jag redan har sagt det till er, kommer jag att upprepa detta ännu en gång, jag kommer att lämna två ting, nämligen Allahs Bok och mina ättlingar, det är min Ahlul Bayt.” Sedan lyfte han Alis hand och sade: ”Skåda! Denna Ali är med Koranen och Koranen är med honom. Dessa två kommer inte att separera från varandra tills de kommer till mig vid Kawthar Poolen.” (Sunni referens: al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar, kap. 9, sektion 2)

Ibn Hajar al-Haythami skrev:
”Traditionen om fästande har kommit genom ett stort antal av källor och mer än 20 av lärjungarna har återberättat det.”
Han skrev ytterligare:
” Här uppkommer ett tvivel, och detta är att medan den här traditionen har kommit ner genom flera källor, säger vissa att de här orden yttrades under sista pilgrimsresan, andra säger att det var när han talade i Medina när han låg på sin dödsbädd och rummet var packat med lärjungar, ändå säger andra att han nämnde detta vid Ghadir Khum , eller i en annan hadith, när han återvände från Ta’if. Men det finns ingen motsägelse i detta, då det är viktigt att ha hänsyn till Koranen och rena Ahlul Bayts storhet, och med en syn på att betona det inför folket, har den Heliga Profeten repeterat dessa ord på många tillfällen så att den som inte hört det innan skulle höra det nu.” (Sunni referens: al-Sawa’iq al-Muhriqah, av Ibn Hajar al-Haythami, kap. 11 sektion 1, s. 230)

En sammanfattning av de ovannämnda traditionerna, är Koranen och Ahlul Bayt de enda två värdefulla tingen som Profeten lämnade för Muslimerna, och han uttryckte tydligt ifall Muslimerna följer BÅDA två, så kommer de inte gå vilse efter honom, och de kommer att ledas till Paradiset, och att de som försummar Ahlul Bayt kommer inte att överleva. Den ovannämnda traditionen har utsetts av Profeten(S) för att svara på frågan om vilken ”Sunnah” som är den sanna och vilken grupp som bär på den sanna ”Sunnah” som tillhör Profeten. Det har som mål att inte lämna Muslimerna med förlust angående vilken väg de skall ta efter att Profeten(S) gått bort. Å andra sidan, om vi använder ordet ”Sunnah” själv, så ger det inte oss något specifikt svar på den frågan då alla grupper bland den Muslimska nationen följer deras egna version av Sunnah såväl som deras tolkning av Koranen och Sunnah. Således hade de profetiska instruktionerna syftet att göra vägen klart för Muslimerna om att följa tolkningen av Koranen och Profetens Sunnah genom Ahlul Bayts kanal vars osyndiga, rena och rättfärdighet bekräftas av Den Heliga Koranen (den sista meningen av versen 33:33)