En intressant berättelse av Imam Khomeni(A)

I Guds Namn
Salam Alekom

I boken Ljuset inom mig under Imam Khomenis(A) del, nämner Imamen en intressant berättlese som jag valt att bifoga här:

En tvist angående druvor mellan en iranier, en turk och en arab

Jag undrar om ni någonsin hört denna berättelse. Det fanns tre män. En av dem var en iranier, en annan var en turk och den tredje var en arab. De diskuterade vad de skulle ha till lunch. Iraniern sade att angur skulle vara ganska passande. Araben sade: ”Nej, vi skall ha inab.” Turken sade: ”Nej, jag gillar inte någondera. Vi skall ha uzum.” Eftersom de inte förstod varandras språk, delade de inte samma uppfattning. Tillslut gick någon av dem ut och hämtade druvor. Först då insåg de att alla av dem ville samma sak. För att uttrycka samma sak finns det olika ord i olika språk. Till exempel har filosofer ett särskilt uttryckssätt. De har sin egen terminologi. På samma sätt har sufierna sitt eget språk. De rättslärda har sina egna villkor. Poeterna har sina egna poetiska uttryckssätt. Imamerna(A) har deras egna separata språk. Nu måste vi ta reda på vilket av dessa tre eller fyra grupper som har ett språk närmare språket hos de ofelbara(A) och uppenbarelsens språk. Jag tror inte att någon vettig människa kan förneka att Allah(SWT) existerar och att Han är källan och orsaken till allt som existerar. Ingen tror att du med din kavaj och dina byxor är Gud, inte heller kan någon vettig människa tro att en människa med en turban, ett skägg och en stav är Allah(SWT). Alla vet att människor är varelser.
Hur som helst den orsak och verkan som beskrivs och intrycket att en sådan beskrivning skapar något, ger ofta upphov till meningsskiljaktigheter. Vi bör ta reda på vad de som tillhörde mystiker klassen egentligen ville säga och vad som gjorde att de använde tvivelaktiga ord och ett vagt språk.

Wa Sallam

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *