Skapelsen sörjer

Hossein de inte bara jag som saknar dig utan även nattbönen vill ha dig.

Hossein vinden saknar din vackra doft.

Och fåglarna frågar efter din milda röst.

Hossein även marken vill känna tröst den frågar efter din vackra röst.

Hossein även den torra jorden känner smärtan.

Efter dina tårar som föll från ögonens hjärta.

Vid sujud du vattnade jorden med tårar av frukta.

Även solen O’min mästare känner längtan när skall Hossein lysa upp dagen och även månen den flämtar när skall Hossein hålla mig sällskap.

Hossein skapelsen känner en saknad efter dig och marken saknar dina spår varje dag.

Och himmeln varje dag den sörjer “Jag såg Hossein ensam utan någon medhjälpare.”

Och molnen i skyn O’min mästare begråter dig “Om jag ändå vore där den dagen för att släcka törsten.”

Hossein öknen i Karbala den sörjer.

Varje dag ropar den “O’människor här fick Hossein smaka på döden, här fick Hossein trampas av hästar och här föll Hossein från hästen till marken. O’människor jag är Karbala som fick vittna det som ingen kan tåla.”

Hossein även forat ångrar sig varje dag “Hur kan jag rinna och Hossein dog av törsten.”