Abbas lojalitet

När Abbas föll ner från hästen till marken utan händer

möte hans bröst den heliga platsen

När Abbas föll ner från hästen

föll hashimeternas måne i stycken

När Abbas fölll ner från hästen

var det inte svärd eller döden han frukta

Abbas enda oro de var hur vattnet skulle nå Sakina.

Och hur Hossein skulle bli ensam

Från barndomen Abbas han lova

att Zaynab skall han skydda

från barndomen Abbas han lova

att Hossein inte skall känna på törsten

Nu föll Abbas handlös ner till marken

och Hosseins anlete ändrades

Zaynab som vid Hossein stod

Såg hur hennes broders anlete förändrades

Plötsligt såg hon hur Ali i Hosseins ögon syntes

Hossein likt en moder som förlorat sitt barn

Red hastigt mot Abbas när han föll

han hörde ropet som bröt hans rygg,

orden som ekade från Forats håll

”Asalam Alayka Ya Hossein

Mästare din Abbas vid forat ligger

En sista blick han önskar”

Hossein till Abbas kropp anländer

Vad han såg fick honom att falla ner till marken

Abbas känner doften av Hossein

Det var paradisets unga som anlände

Abbas ville från marken resa sig för att ta emot Hossein

Men hur kunde han utan händer.

Plötsligt kände han hur Hosseins heliga händer

Omfamnade hans blodiga huvud

Hossein hade kommit och sin broders huvud han la intill bröstet

Men Abbas, men Abbas, men Abbas

I sin reflektion han tänkte om en stund

Min mästare kommer falla

Vem kommer omfamna hans heliga huvud

”Nej, vid Gud är detta inte min moral och inte är detta vad Hossein kommer känna”, han tänkte.

Abbas sätter tillbaka sitt huvud ner i den heliga marken

där solens heta hade bränt den släta sanden men detta oroade inte Abbas.

Hossein såg detta och förstod sin broder

Trogen var Abbas i sista stunden och till sin broder ville han känna sympati

Hur kunde Hosseins huvud i sanden den ligga och Abbas huvud i Hosseins famn den njuta

En sista önskan hade Abbas från i sitt hjärta

Att Hosseins anlete få betrakta

”Min mästare en önskan mitt hjärta har att beskåda dit vackra ansikte,

du var det första som mitt hjärta beskåda när jag till livet kom och det sista som jag vill se”.

Hossein, O’Hossein vilket brustet hjärta han nu hade

Med en blick såg han på Abbas

i ena ögat hade pilen fastnat

Och den andra av blodet var översvämmat

Med sitt hjärta och rinnande tårar torkar Hosseins bort blodet

Och deras blickar möte varandra.

Vilken långstund de kände

Nu fanns inget, nu kände Hossein inget, nu kände Abbas inget

Nu var det bara Abbas’s och Hosseins ishq som kändes

Dessa blickar plåstra om Abbas’s sår,

dessa blickar plåstra om Hosseins brustna hjärta

O’Vad tiden var kort och Hossein hade en önskan innan Abbas skulle bort

”Min broder” sa Hossein ”En sista önskan din bror har, sens barndom ordet mästare från din ljuva tunga den kom men aldrig broder Hossein kallade du mig, innan du till kärlekens flod lämnar mig, vill jag höra ett sista ord. Min broder Hossein vill jag höra”

O’Vilken stund de var och Abbas med alla sår sade ”Min broder Hossein…”

Abbas lämnade livet och till Barzakh han kom

Ett glas var väntat från Profetens hand den kom

Abbas var utan händer och Profeten ville Abbas törst släcka

Men han såg Abbas anlete var bekymrat

”Min son vad är det som uppjagar dit hjärta” kom en mild röst från Profetens mun

Blygsamt med huvudet böjt svarade Abbas ”Hur kan jag dricka och Hosseins hjärta av törst den vissnat ut”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *