En kommentar till Munajat Shabaniyyah

Har ni reciterat Munajat Shananiyyah, en åkallan vars läsning är rekommenderad under denna månad (Shaban), från första till sista dagen?
Har ni dragit nytta av dess delikata meningar som lär ut ökat tro och insikt (marifah) med avseende på Herrens station? Det är rapporterat om denna åkallan att det är Imam Alis(A) åkallan och att alla de felfria Imamerna(A) åkallade Allah med denna intima bön . Väldigt få åkallelser och böner kan hittas som alla Imamer(A) reciterade.

Denna åkallan är verkligen ett medel för att uppmana och förbereda människan att motta ansvaret för den heliga månaden Ramadan. Det är också möjligt att den påminner den medvetne personen om fastans motiv och dess värdefulla frukt.

De felfria Imamerna(A) har förklarat många ting med åkallelsens tunga. Åkallelsens tunga är väldigt skild från andra tungor som dom stora personligheterna använde för att förklara gudomliga bud. Dom har förklarat de flesta andliga, metafysiska och gudomliga frågor och de som är relaterat med kunskap om Allah genom åkallelsens tunga. Men vi läser tyvärr åkallelser till slutet utan att ge någon uppmärksamhet till dess mening och misslyckas att förstå vad de verkligen vill säga.

I denna åkallelse läser vi:

Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

Det är möjligt att innebörden av meningen, “Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig”, är att innan månaden Ramadan ska de gudomligt medvetna människorna förbereda sig själva att avskilja sig själva och undvika världsliga njutningar (och detta undvikande är just att bli komplett avskild från allt annat än Allah). Att bli komplett avskild från allt annat är inte något lätt att uppnå. Det kräver extra hård träning att nå vissa höjder, andliga övningar, tålamod och disciplin ända till man lyckas att fokusera sin uppmärksamhet på enbart Gud och att avskilja sig från allt annat. Om någon lyckas med det har han nått en stor lycka. Men med minsta möjliga uppmärksamhet till denna värld är det omöjligt att vara avskild från allt annat än Allah. Den som vill utföra fastan i den välsignade månaden Ramadan på ett sådant sätt som han har blivit ombedd att göra måste han avskilja sig från allt annat så att han kan observera den korrekta etiketten för firandet av den gudomliga högtiden och lära känna Värdens station så mycket som möjligt.

Enligt den nobla Profeten(S) (vilket återberättas i en av hans predikor) blir alla Guds tjänare inbjudna av Honom till en fest i månaden Ramadan och är Hans gäster. Han säger:

“O folk! Guds månad närmar sig er … och ni har blivit bjudna i den till Guds fest.”

I dessa fåtal dagar som är kvar till månaden Ramadan borde ni reflektera, reformera er själva, fokusera på Gud, söka förlåtelse för ert bristfälliga uppförande och om ni Gud förbjude har syndat ångra er innan ni träder in i den välsignade månaden Ramadan. Vänj era tungor med åkallelser (munajat) till Gud. Gud förbjude att ni i månaden Ramadan skulle baktala, förtala eller kort och gott synda så att ni blir nersmutsade med överträdelse i Herrens närvaro i Hans fest. Ni har blivit bjudna under denna ärofyllda månad till Guds bankett, “och ni har blivit bjudna i den till Guds fest”, så förbered er själva till den magnifika gudomliga festen. Respektera åtminstone det formella och det exoteriska (ytliga) beteendet av fastan. Det sanna sättet att fasta är något helt annat och kräver konstant omsorg och uppoffring. Fastan filosofi är inte att enbart avstå från ätande och drickande, man måste också avstå från synd. Detta är fastans primära etikett för nybörjare. Fastans etikett för de gudomligt orienterade människorna som vill ha Källan av storhet är mer än så. Ni borde åtminstone observera fastans elementära etikett och på samma sätt som ni avstår från att äta och dricka borde ni kontrollera era ögon, öron och tungor från överträdelser. Från och med nu kontrollera era tungor från att baktala, förtala, tala ont, ljuga och töm era hjärtan från allt förakt, avundsjuka och andra satanistiska egenskaper. Om ni kan; avskilj er från allt utom Allah. Utför era handlingar ärligt utan att skryta. Avskilj er från demoner bland människor och Jinn.

Även om vi verkar ha förlorat hoppet att nå ett sådant värdefullt tillstånd av salighet, försök i alla fall att se till att er fasta inte ackompanjeras med synd. Annars kommer fastan inte att stiga upp och accepteras av Gud även om den vore [ytligt] korrekt enligt den Islamiska lagen. Det är en stor skillnad mellan uppstigandet av ens handlingar och dess acceptans å ena sidan och dess [ytliga] religiösa korrekthet å andra sidan. Om det i slutet av den välsignade månaden Ramadan inte finns någon förändring i era handlingar och gärningar och era tillvägagångssätt och uppföranden inte skiljer sig från innan fastemånaden är det uppenbart den [sanna] fasta som förväntades av er inte förverkligades och att de ni har utfört är inget annat än enbart simpel fysisk fasta. Om ni i denna nobla månad, där ni blivit inbjudna till den gudomliga festen, inte uppnår [högre] insikt (marifah) om Gud eller insikt i er själva innebär det att ni inte medverkat ordentligt i Guds fest och ni har misslyckats att observera festens etikett. Ni får inte glömma att om ni inte lyckas reformera och förfina er själva i denna välsignade månad, som är “Allahs månad” där portarna av gudomlig nåd är öppna för Guds tjänare och demonerna enligt vissa rapporter är fastlåsta i kedjor , om ni misslyckas att hantera och kontrollera era nafs al-ammarah (det egoistiska jaget) , tämja era själviska lustar och klippa av ert band och fäste till denna världen och materiella ting kommer det att vara väldigt svårt för er att lyckas med detta efter fastemånadens slut.

Ta således vara på denna möjlighet och rena och reformera er själva innan dess magnifika välsignelse försvinner. Gör er redo och förbered er att utföra fastemånadens plikter. Låt det inte vara så att du innan månaden Ramadans ankomst är som en som är fastknuten av Satans hand så att du i denna enstaka månad, där demonerna är fastkedjade, sysselsätter dig själv automatiskt med synd och handlingar som motsäger sig Islams befallningar! Det händer ibland att en rebellisk och syndig människa på grund av sitt avstånd från Gud och det stora antalet av sina synder sjunker så lågt in i mörker och ignorans att han inte behöver Satan att fresta honom utan han själv tar på sig Satans färg . En som springer efter egoistiska begär och är lydig Satan skiftar successivt till Satans färg. Ni borde bestämma att kontrollera er själva i alla fall under denna enstaka månad och undvika tal och uppförande som väcker missnöje hos Gud den Suveräne. Redan nu i detta ögonblick och i denna session gör en pakt med Gud att ni under den välsignade månaden Ramadan skall avstå från baktal, förtal och att tala illa om andra. Bringa era tungor, ögon, händer, öron och andra organ under er kontroll. Var vaksamma över era handlingar och ord. Det är möjligt att denna värdiga handling kommer resultera i att Gud ger er uppmärksamhet och välsignar er. Efter fastemånaden när demonerna släppas fria från sina kedjor kommer ni att vara reformerade och inte längre lyssna till Satans lögner och ni kommer förfina er själva. Jag repeterar, bestäm er att under dessa 30 dagar under den välsignade månaden Ramadan kontrollera er tunga, ögon, öron och alla era organ och att vara konstant uppmärksamma på den Islamiska lagens (Sharia) utlåtanden om de handlingar som ni avser att utföra, de ord ni avser att tala och de saker ni avser att lyssna på.

Detta är den grundläggande och yttre formen av fastan. Håll åtminstone fast vid denna yttre form av fastan! Om du märker att någon är på väg att baktala, förhindra honom och säg att vi har avlagt ett löfte att avstå från förbjudna saker under dessa 30 dagar av månaden Ramadan. Och om du inte lyckas avhålla honom från att baktala, lämna sammanträdet. Sitt inte bara där och lyssna. Muslimerna måste vara säkra från dig. Någon vars händer, tunga och ögon skadar andra muslimer är inte en sann muslim även om han kanske ytligt och formellt betraktas som muslim och proklamerar: “La illaha ill Allah” (Det finns ingen gud utom Allah). Om, Gud förbjude, du skulle vilja kränka någon, förtala eller baktala honom bör du veta att du är i Herrens närvaro; du är Guds gäst och i närvaron av Gud den Upphöjd. Att uppföra sig oförskämt gentemot en av Hans tjänare är att förolämpa en av Guds tjänare och det är likvärdigt med att förolämpa Gud. De är Guds tjänare, särskilt om de är lärda i kunskapens och fromhetens (taqwa) väg. Det händer att man ibland ser människor som pga. dessa sortens förolämpningar når ett sådant tillstånd att de förnekar Gud vid dödsögonblicket! Dom förnekar de gudomliga tecknen:

“Dessa förövare av det onda drabbades till sist av det svåraste av alla straff därför att de kallade Våra budskap för lögn och gjorde sig lustiga över dem.” [den heliga Koranen 30:10]

Dessa saker inträffar gradvis. Idag: en felaktig åsikt, imorgon: ett baktal, dagen efter: förtal mot en muslim osv. Sakta men säkert samlas dessa synder i hjärtat, förmörkar det och förhindrar människan från att nå insikt (marifah) om Gud – till en sådan nivå att han förnekar allt och förkastar sanningen.

Några verser ur Koranen tolkade enligt vissa återberättelser talar om att människornas gärningar presenteras för Profeten(S) och de rena Imamerna(A) och granskas av dem . När Profeten(S) granskar dina handlingar och ser hur många fel och synder där finns, hur pass ledsen och upprörd tror du han blir? Handla inte på ett sätt att Guds Budbärare blir ledsen och upprörd. Ni vill väl inte krossa hans hjärta och göra honom sorgsen? När han ser att sidan av era handlingar är proppfull med baktal, förtal och ond talan om andra muslimer och att hela er uppmärksamhet är hängiven åt dessa världsliga och materiella angelägenheter; att era hjärtan är överfyllda med illvilja, hat, förakt och misstänksamhet mot andra – är det möjligt att han skäms i Guds och änglarnas närvaro över att hans nation och efterföljare var otacksamma över de gudomliga välsignelserna och att de förrådde det gudomliga löftet på ett sådant oförskämt och hänsynslöst sätt.

När någon som är relaterad till oss gör ett misstag, även om han har en enkel position, skäms vi. Ni är relaterade till Profeten(S); genom att träda in i den teologiska skolan har ni relaterat er själva med Islams Lag, den nobla Profeten och den heliga Koranen. Om ni utför fula handlingar kommer det att uppröra Profeten(S) och han kan inte uthärda det. Gud förbjude men det må orsaka er förbannelse. Låt inte Profeten(S) och Imamerna(A) bli upprörda och ledsna.

Människans hjärta är som en spegel, klar och ljus, och den förmörkas genom för mycket uppmärksamhet riktad mot denna värld och av för många synder. Men om en person utför fastan i alla fall ärligt för Guds skull utan dubbelspel (jag menar inte att andra former av dyrkan inte behöver vara rena; det är nödvändigt att all dyrkan utförs ärligt och utan dubbelspel), kommer denna dyrkan [fastan] – som innebär att vända sig bort från lust, lägga åt sidan begär och avskilja sig från allt utom Gud – om den [fastan] utförs bra under denna enstaka månad kanske det orsakar att han skänks Guds nåd och att hans hjärtas spegel renas från allt mörker och smuts. Det finns då hopp att han kommer att ändra på sitt sätt och avvärjas från världsliga begär och vildhet. När Allsmaktens Natt (Laylatul Qadr) anländer kommer han att uppnå den illumination och upplysning som Guds vänner och de troende uppnår den natten.

Belöningen för en sådan fasta är Gud [Själv] som det har rapporterats:

“Fastan är för Mig och Jag är dess belöning.” Inget annat kan vara belöningen för en sådan fasta. Välsignelsernas trädgårdar är inte tillräckliga som belöning för en sådan fasta.

Om en person ser på fastans innebörd som att stänga munnen för [enbart] mat medan hon öppnar den för baktal och hon engagerar sig i baktal ända till gryningen (sahar) i ett varmt och trevligt kvällssällskap där det finns möjlighet och tid [för baktal] kommer en sådan fasta inte att vara till någon nytta eller ha någon effekt. Snarare är det så att en som fastar på ett sådant sätt inte har observerat den etikett som är värdig Guds bjudning. Hon har överträtt sin Välgörares rättigheter, den Välgörare som har gett henne alla livets möjligheter och nödvändigheter innan Han skapade henne samt banat vägen för hennes utveckling. Han skickade Profeterna att vägleda henne. Han skickade ner de himmelska böckerna. Människan har givits styrkan att närma sig källan av storhet och ljuset av härlighet, har gynnats med intellekt och förståelse och har varit mottagaren för Hans generositet. Nu har Han bjudit in Sina tjänare att stiga in i Hans gästhus och sitta vid bordet av Hans välsignelser där de bör tacka och prisa Honom så mycket som deras tungor och händer är kapabla till. Är det rätt för tjänarna som deltar i bordet av Hans välsignelser att missbruka medlen och förmånerna som Han fritt har gett dem till att motsätta deras Mästare och Värd och göra uppror mot Honom? Är det rätt att de ska utnyttja dessa saker i opposition till Honom och mot Hans önskemål? Innebär inte detta att bita handen som matar en? Höjden av otacksamhet är att sitta vid sin Mästares bord och djärvt förolämpa ens ärade Värd som är ens Välgörare genom ens fräcka uppförande och genom ens fula och onda handlingar i Hans närvaro.

Gästerna bör åtminstone veta vem deras Värd är och bli medvetna om Hans värdighet. De bör bekanta sig med den korrekta etiketten och uppförandet vid bjudningen och försöka att inte handla på något sätt som går emot dygd och värdighet. Gästerna till Den Upphöjde Herren måste veta vilken gudomlig ställning som Herren av Majestät har – en ställning som Imamerna(A) och de gudomliga Profeterna(A) konstant sökte större kunskap och djupare medvetenhet om när de strävade efter att nå Källan av ljus och storhet. “Och lys upp våra hjärtans ögon med ljuset av Din vision till sådana grader att hjärtats vision tränger igenom ljusets slöjor och når Källan av storhet.” (Munajat Shabaniyyah)

Allahs bjudning är just den “källan av storhet”. Gud har bjudit Sina tjänare att möta källan av ljus och storhet. Men om tjänaren inte är värdig kommer han inte vara förmögen att nå en sådan utmärkt och storslagen rank. Gud har bjudit Sina tjänare till alla sorters förmåner och välsignelser och till mångfaldiga andliga förtjusningar, men om de inte är förberedda att närvara vid sådana upphöjda ranger kommer de inte heller att nå dit. Hur kan någon träda in i Herrens närvaro och herrarnas Herres gästhus, som är källan av storhet, med andlig förorening och kroppslig och andlig synd? Det kräver merit. Förberedelse är nödvändigt. I ett tillstånd av förödmjukelse och nersmutsat hjärta täckt av mörkrets slöjor kommer man aldrig att förstå dessa andliga meningar och sanningar. Man måste slita itu dessa slöjor och dra isär dessa mörka och ljusa gardiner som täcker hjärtat och är hinder till att förenas med Allah så att man må lyckas träda in i det briljanta och ståtliga gudomliga sällskapet!

[Ett utdrag från Imam Khomenis(A) bok Jihad al-Akbar – Kampen mot egot] Boken finns att köpa på http://dvvshop.se/index.php/archives/166

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *