Seven Pounds

Frid!

Häromdagen såg jag den nya Will Smith filmen “Seven Pounds”. Filmen i helhet var dramatisk och känslosam,  typisk Will Smith “by his self in the forest”. Man förstår inte filmen helt i början, men ju mer man kollar desto fler pusselbitar faller ihop vilket gör den dramatisk.

Den handlar om en man vars liv förändrats totalt efter en katastrof, hans kärlek till detta liv fick honom att gå blindo innan händelsen. Efter kraschen jagar samvetet honom och han försöker göra allt för att fly från den till och med att ge sitt liv.

Denna berättelse är sorglig och reflekterar delvis på vårt samhälle där vi går som blinda när vi lever i lyx och kärleken till detta liv ökar varje dag, tills dess att vi blir fästa vid detta liv. Som Imam Sadiq(A) sade: ”Den som binder sig till denna värld (donya) har bundit sig till tre otjänster: 1) en knipa som aldrig upphör, 2) en önskan som aldrig tillfredsställs, 3)  ett hopp som aldrig uppnås.” [Bihar al-Anwar, vol. 2, s. 222]

Detta påminner mig om ett film klipp som jag såg häromdagen i ett muslimsk blogg, det handlar om en kille som har blivit förlamad, innan hans skada brydde han sig inte mycket om sina böner, nu efter sin skada kan han inte ens göra sujud (böja sig) för Gud, en av hans önskan är att göra sujud, men han har förlorat denna gåva. Kära läsare vänd dig till Gud i det goda för då minns Han dig säkert i det dåliga.

Länken till filmen: http://ifii.bloggspace.se/214843/EXKLUSIVT-HOS-IFII-Mina-onskningar/

Frid!