I can read your heart

O my beloved friend
I can read your heart
and I can feel the pain
and I see the sorrow you hide
Even your smile is fake
Be patience
Truly the believer is tested by the Almighty
Focus on the goal
And always remember Allah

Vid gryningens ljus

Gryningens ljus lyste upp dagen
och bortom horisonten
vid Baytul Allah närmade sig timmarna
tiden var knapp och snart skulle skapelsen
få beskåda Guds mest upplysta stjärnor bland hans skapelse
Aminah till Gud hon vände sig vid de sista timmarna
Fredagen den 17 Rabi-ul Awal
Exakt som denna dag
Lyste Profeten Mohammads ljus
Ljuset som lyste upp himlarna
Ljuset som släckte ignoransen och arrogansens mörker
Ljuset av den heliga, den nobla, den sanningstalande, den trogne, den väntande lyste upp Mecka!
Mohammad var hans namn, ett Namn som den allsmäktige valde åt honom!

Skapelsen sörjer

Hossein de inte bara jag som saknar dig utan även nattbönen vill ha dig.

Hossein vinden saknar din vackra doft.

Och fåglarna frågar efter din milda röst.

Hossein även marken vill känna tröst den frågar efter din vackra röst.

Hossein även den torra jorden känner smärtan.

Efter dina tårar som föll från ögonens hjärta.

Vid sujud du vattnade jorden med tårar av frukta.

Även solen O’min mästare känner längtan när skall Hossein lysa upp dagen och även månen den flämtar när skall Hossein hålla mig sällskap.

Hossein skapelsen känner en saknad efter dig och marken saknar dina spår varje dag.

Och himmeln varje dag den sörjer “Jag såg Hossein ensam utan någon medhjälpare.”

Och molnen i skyn O’min mästare begråter dig “Om jag ändå vore där den dagen för att släcka törsten.”

Hossein öknen i Karbala den sörjer.

Varje dag ropar den “O’människor här fick Hossein smaka på döden, här fick Hossein trampas av hästar och här föll Hossein från hästen till marken. O’människor jag är Karbala som fick vittna det som ingen kan tåla.”

Hossein även forat ångrar sig varje dag “Hur kan jag rinna och Hossein dog av törsten.”

Guds offer

Hossein hur kan svärdet stycka din kropp i bitar och järnet i Davids händer den smälte

Hossein hur kan du dö törstig och din fader släcker törsten vid kawthar

Hossein hur kan du dö törstig och alla dessa tårar rinner för dig.

Fundersamt står mitt intellekt inför dig

Hur kan en man vara så stark i sista stundenoch alla hans kompanjoner runt honom stupade.

Hur kan han stå ensam med detta beslutsamhet och alla hans bröder och barn slaktade.

Hur kan en man bära allt detta och vilket hjärta kan stå emot denna smärta…

Verkligen är du manifestationen av versen wa fedaynaho bi thebhen athim (och vi ersätte honom med ett mäktigt offer.(37:107))

Hossein du är Guds mäktiga offer
Och därför blev du väglednings lykta och frälsnings skepp.

För utan dig Ya Hossein
För utan dig Ya Zabihul Allah (Guds offer)
För utan dig Ya Thar Allah
Skulle inte La illaha ila Allah höras idag

Abbas lojalitet

När Abbas föll ner från hästen till marken utan händer

möte hans bröst den heliga platsen

När Abbas föll ner från hästen

föll hashimeternas måne i stycken

När Abbas fölll ner från hästen

var det inte svärd eller döden han frukta

Abbas enda oro de var hur vattnet skulle nå Sakina.

Och hur Hossein skulle bli ensam

Från barndomen Abbas han lova

att Zaynab skall han skydda

från barndomen Abbas han lova

att Hossein inte skall känna på törsten

Nu föll Abbas handlös ner till marken

och Hosseins anlete ändrades

Zaynab som vid Hossein stod

Såg hur hennes broders anlete förändrades

Plötsligt såg hon hur Ali i Hosseins ögon syntes

Hossein likt en moder som förlorat sitt barn

Red hastigt mot Abbas när han föll

han hörde ropet som bröt hans rygg,

orden som ekade från Forats håll

”Asalam Alayka Ya Hossein

Mästare din Abbas vid forat ligger

En sista blick han önskar”

Hossein till Abbas kropp anländer

Vad han såg fick honom att falla ner till marken

Abbas känner doften av Hossein

Det var paradisets unga som anlände

Abbas ville från marken resa sig för att ta emot Hossein

Men hur kunde han utan händer.

Plötsligt kände han hur Hosseins heliga händer

Omfamnade hans blodiga huvud

Hossein hade kommit och sin broders huvud han la intill bröstet

Men Abbas, men Abbas, men Abbas

I sin reflektion han tänkte om en stund

Min mästare kommer falla

Vem kommer omfamna hans heliga huvud

”Nej, vid Gud är detta inte min moral och inte är detta vad Hossein kommer känna”, han tänkte.

Abbas sätter tillbaka sitt huvud ner i den heliga marken

där solens heta hade bränt den släta sanden men detta oroade inte Abbas.

Hossein såg detta och förstod sin broder

Trogen var Abbas i sista stunden och till sin broder ville han känna sympati

Hur kunde Hosseins huvud i sanden den ligga och Abbas huvud i Hosseins famn den njuta

En sista önskan hade Abbas från i sitt hjärta

Att Hosseins anlete få betrakta

”Min mästare en önskan mitt hjärta har att beskåda dit vackra ansikte,

du var det första som mitt hjärta beskåda när jag till livet kom och det sista som jag vill se”.

Hossein, O’Hossein vilket brustet hjärta han nu hade

Med en blick såg han på Abbas

i ena ögat hade pilen fastnat

Och den andra av blodet var översvämmat

Med sitt hjärta och rinnande tårar torkar Hosseins bort blodet

Och deras blickar möte varandra.

Vilken långstund de kände

Nu fanns inget, nu kände Hossein inget, nu kände Abbas inget

Nu var det bara Abbas’s och Hosseins ishq som kändes

Dessa blickar plåstra om Abbas’s sår,

dessa blickar plåstra om Hosseins brustna hjärta

O’Vad tiden var kort och Hossein hade en önskan innan Abbas skulle bort

”Min broder” sa Hossein ”En sista önskan din bror har, sens barndom ordet mästare från din ljuva tunga den kom men aldrig broder Hossein kallade du mig, innan du till kärlekens flod lämnar mig, vill jag höra ett sista ord. Min broder Hossein vill jag höra”

O’Vilken stund de var och Abbas med alla sår sade ”Min broder Hossein…”

Abbas lämnade livet och till Barzakh han kom

Ett glas var väntat från Profetens hand den kom

Abbas var utan händer och Profeten ville Abbas törst släcka

Men han såg Abbas anlete var bekymrat

”Min son vad är det som uppjagar dit hjärta” kom en mild röst från Profetens mun

Blygsamt med huvudet böjt svarade Abbas ”Hur kan jag dricka och Hosseins hjärta av törst den vissnat ut”.

Hossein…

Hossein är en röst genom tiden den ekar.
Hossein är ingen kärlek, ty kärlek är för de som söker tröst.
Hossein är är Ishq, Hossein är galenskap som ingen förutom de fria kan förstå.
Hossein är bortom tid och plats, för Hossein är Guds ord som påminner om Källan till älskarnas Älskare.
Hossein är revolution, lära, skola.
Hossein är en väg som förtryckarna fruktar.
Hossein är Profetens(S) lära manifesterad.
Hosseins blod som flödade i den varma öknen och rann ner från hans heliga huvud är islams eviga puls.
Hosseins blod upplivade ett glöd som inte kommer släckas.
Hossein under Ashura dagen manifesterade den heliga skriften.
Vems kropp ligger under solens heta?
Vems kropp är som är nedgrävd i öknen?
Vems kropp är det som är vandaliserad från kläderna?
Vems kropp är det vars bröstkorg är krossat av hästarnas klovar?
Vems kropp är det vars huvud är separerad från kroppen?
Vems kropps är det där som är full av spjut och pilar?
Vems kropp är det där som är styckad av svärdens slag och vars fingrar är upp skräda?
Vems kropp är det där vars sår är öppna och färska och vars blod rinner ut?
Är det Hosseins kropp där i Karbalas öken eller är det Profetens?

What a cold world…

What is the menn with your love to the Prophet Mohammed (S)

when you don’t follow him,

what is the menn with love when you oppress the one you love?

How many times have we wounded our beloved …?

O’Son of Zahra, you are truly alone in this life

without real companions
companions who are afraid to speak the truth
O ‘what a sad
What cold this world is, people are oppressed, murdered, massacre and most of us sleep in their own world without thinking that they are children who need food or a mother who needs milk for her child or a oppressed imam surrounded by fans who do not obey him

Allah Okbar,

Israel challenge us every day and we are silent

They bomb our holy mosque and we are silent

What a ummah we are ….

Min färd…

Min färd är lång och jobbig

kärleken och viljan är mitt bränsle

efter perfektionen tar mina spår mig

till en andlig värld

till ett ultimatum

till kärlekens källa

hjärtats centrum

för att nå instink och ma’rifa

i graden av krossandet av jaget

för att sjunka i den gudomliga källan

för att förenas som ett droppe i havet

och till dels att jag ser inget annat än dig.